Se vilken syn, alla stjärnor i skyn

Så var den över oss. Månaden december. Och det är med blandade känslor jag inser att nu är det inte bara nära.

Nej, den är till och med här. Julen, med allt vad den innebär.

Första december kommer det där pirret i magen. Tjugofyra vitgnistrande dagars väntan på en hel drös med julklappar.

Lukten av glögg som letar sig in genom näsborrarna, likaså den där välbekanta smaken av pepparkaksdeg i munnen. Den gamla julskivan från 1990 som går på repeat i stereon, där repeat menas väldigt bokstavligt talat. Tio julars speltid blir en rätt lång period, vilket sätter sina spår i en gammal CD.

Men jag har vant mig, och ett hackande "ju-ju-ju-ju-ju-ju-ju-len är här" är numera ljuv julmusik för mig.

Ack, så snabbt övergår dock pirrkänslan till något helt annat. Efter några trevliga decemberdagar börjar paniken slita maniskt i din kropp. Ångesten infinner sig som ett grått kvävande moln ovanför ditt huvud.

Julklappar som ska paketeras, tejpas och snöras på alla de mest originella sätt. Du ska klä granen, koka julskinka och pynta huset med ett dussin rödfärgade ryamattor och diverse glitterattiraljer. De omtalade stjärnorna i skyn är inte längre något himmelskt fenomen, utan snarare yrsel-stjärnor som omringar ditt huvud.

Plågsamt och panikartat försöker du hänga med i allt vad julens allehanda hävdar att du ska hinna med, för att uppnå högsta möjliga jul-extas. Lyckan och glädjen är long gone, förmodligen borttappat någonstans bland julklappsrim och knäckkoket.

Nu är det bara tre dagar kvar till julafton. Julklapparna är inhandlade, även om vägen dit var plågsam och lång. Den årliga intrasslingen i julgransbelysningen är genomliden och tillsammans med den vackert pyntade granen glittrar resten av huset i ett rödaktigt sken.

Jag inser att dessa panikartade känslor som plågat mig äntligen har försvunnit. I slutändan bildar just de ångestfyllda känslorna nämligen en alldeles fenomenal grunka. För ärligt talat, hur mycket skulle man njuta av julhelgen om man inte lagt ner så mycket tid på den?

När du väl sitter där med paketpapper runt hela kroppen, en Aladdin-ask länsad på både övre och undre lagret vid sidan om dig, och en halvdan, avbarrad julgran framför dina fötter - då inser man att allt jobb är värt det.

Några stjärnor i skyn får man helt enkelt offra.