Åman harvarit aktiv i S-föreningen cirka åtta år, varav halva tiden som ordförande. Henning Åman, Patriks pappa, har under många år varit ordförande för socialnämnden, men lämnar vid årsskiftet av hälsoskäl.
Tidigare i veckan blev det starka reaktioner på fullmäktige när ersättare skulle utses, och ärendet blev bordlagt av majoriteten. Patrik Åman hade tidigare blivit nominerad och vald inom Socialdemokraterna, men dagen innan fullmäktige tackade han nej.
En stor anledning är ihärdiga kommentarer om familjens Åmans engagemang iom kommunpolitiken.
– Sista tiden blev det för mycket, så därför beslutade jag mig för att nu räcker det. Valet blev att kliva av för att själv må bra, säger Patrik Åman.
Varför har du lämnat ditt uppdrag som ordförande för Socialdemokraterna?
– Det är egentligen en lång historia som började redan 2010. Då blev ett jäkla liv i samband med valrörelsen och listorna till kommunfullmäktige när jag, min fru och min pappa blev invalda. Några av medlemmarna reagerade på att det var många ur samma familj.
Vad hände sedan?
– De där kommentarerna har fortsatt hela tiden. Det sliter att få höra saker, och särskilt att höra saker bakom ryggen, speciellt när det kommer från partimedlemmar. Jag försökte kliva av ordförandeskapet förra vintern, men det gick inte för det fanns ingen som kunde ta över.
Har det varit mycket kommentarer om att ni är en politiskt aktiv familj?
– Ja. Jag trodde att det slutat men det verkar ha fortsatt. Jag har funderat en del varför det blir så. Om man är en hockeyfamilj där två barn spelar så kan pappa vara tränare och mamma sitta i styrelsen. Det gör man för att driva föreningen framåt. Jag tror många gånger det är likadant inom politiken. Om föräldrarna är engagerade så blir ju barnen ofta det också, det är naturligt.
Pratar ni mycket politik hemma?
– Nej. Lotta ska inte och får inte berätta allt. När hon fick uppdraget som kommunalråd så gjorde vi ju klart att det skulle vara så. Samma när vi umgås med andra inom familjen som är aktiva politiker, då tror folk att vi inte pratar om annat. Men så är det ju inte. Vi har mycket annat att prata om. Vi är en vanlig familj när vi är hemma.
Hur har veckan varit?
– Jag meddelade i måndags att jag tackar nej till posten som ordförande i socialnämnden. Måndagkväll var jättejobbig, jag hade tårar i ögonen. Tisdagmorgon mådde jag bättre, och onsdagsmorgon då vaknade jag på morgonen och kände det klassiska att det hade lyfts en tyngd från mina axlar.
Blev ordförandeposten för socialnämnden droppen?
– Nja, egentligen inte, men jag blev nominerad till ordförande och jag blev vald på vårt medlemsmöte. Utan att gå in på vad som skedde så blev det en del både direkta och indirekta påhopp.
Finns det någon annan anledning att du kliver av?
– En del är också att sossarna centralt mindre och mindre för en socialdemokratisk politik, och det drabbar främst oss här i norr.
Lägger du av helt med politiken?
– Nej. Jag fortsätter som ersättare i fullmäktige och vice ordförande i Arvidsjaurhem och kommer även att gå på medlemsmöten. Det finns många härliga människor inom partiet som jag inte vill komma ifrån. Det kan låta som att vi bråkar hela tiden, men så är det inte. Mestadels så är det bra diskussioner med högt i tak som slutar med att man kommer överens. De flesta möten som vi har slutar med att vi dricker kaffe och skrattar tillsammans.