Starka minnen
- Jag var ute och lekte i skogen vid Södra Gatan där vi bodde då och var därför inte hemma när han åkte iväg till jobbet. Hade jag följt med hade jag naturligtvis befunnit mig bredvid honom längst fram och då hade jag sannolikt inte suttit här i dag, säger han allvarligt.Den nu 63-årige Rolf Holmström har fortfarande mycket starka minnen av händelsen.
- Jag minns mycket väl hur jag var på väg hem och skulle gå över järnvägen och då upptäckte hur folk drog fram redskapsvagnar och högljutt skrek att det just varit en svår tågolycka. Jag visste ju att pappa skulle komma hem och kände genast en iskall känsla om att det kunde vara han, berättar Rolf.
Väl hemma besannades hans onda aningar när stinsen och några kollegor till pappan fanns i hemmet för att informera och ta hand om den omkomne rälsbussförarens hustru Anna-Lisa.
Förkrossad
- Jag minns att mamma var panikslagen och förkrossad. Det här är minnen som aldrig kommer att suddas ut även om den långa tid som gått sedan olyckan gjort att en del av det vi upplevde har fördunklats, erkänner han.Några krisgrupper fanns förstås inte att tillgå i mitten på 50-talet.
- Jag, brorsan och mamma fick klara den biten på egen hand. Det blev en jobbig tid de första åren, inte minst ekonomiskt för mamma, även om vi fick ett stort stöd i sorgen från släkt och grannar. Bland annat från en broder till pappa som var bosatt i Stockholm som åkte upp och hjälpte oss den första tiden efter olyckan, minns Rolf.
Saknar sin far
Den känslofyllda begravningsakten i Arvidsjaurs kyrka finns också kvar i hans minne trots att ett halvt sekel nu har gått.- Merparten och olycksoffren begravdes samtidigt och ligger jordfästa bredvid varandra på Arvidsjaurs kyrkogård. Det var en otroligt känslofylld begravningsakt inför uppradade kistor inne i kyrkan och med massor av folk på plats, berättar Rolf Holmström.
Han erkänner att han för egen del upplevt det som tungt och jättetråkigt att mista sin far vid bara 13 års ålder.
- Pappa gjorde mycket tillsammans med oss söner och jag har sörjt att jag inte fick ha honom kvar och kunna uppleva och utveckla ett kompisförhållande med honom som vuxen, säger Holmström.