Under två timmar diskuterades allt från bra internetuppkoppling i hemmet till rätten att kunna påverka vilken mat som serveras. Lisbeth Olsson, ordförande för SPKF/SPRF 295, menade att det finns mycket att jobba med. Under ledning av fullmäktiges presidium finns ett råd för funktionshindrade och pensionärer, men det fungerar inte ansåg hon.
– Här kan vi få säga vår mening. Men här har ni, ursäkta uttrycket, slagit undan fötterna för oss. Förr var det fyra gånger per år, och nu bara två gånger, och det är knappt vi blir kallade ändå.
Margot Holmqvist (V) höll med om att det är av yttersta vikt med en fungerande kommunikation mellan pensionärerna och politiken. Annika Öberg (M) höll med föreningarna om att det inte fungerar:
– Det fungerar, ursäkta språket, jävligt dåligt. För det är så här: Presidiet tycker inte att det här är viktigt. Detta råd fungerar absolut inte bra, sä hon.
Bjarne Hald (C) hade ingen aning om att det fungerade så dåligt, och menade att det kanske är felorganiserat, kanske borde inte presidiet hålla i rådet.
Något som också diskuterades var äldres möjlighet att påverka sin mat.
– Det här med att de får vara med och bestämma, när har det börjat? Det existerar överhuvudtaget inte. Det är bara på pappret. Tänk dig själv, du som är frisk och kan handskas med allt. Du får bestämma i stort sett vilken mat du äter. De får inte bestämma, de får äta det som ställs fram. Många gånger är det så att den äldre vill inte säga att den inte tycker om maten, utan den säger att den är inte hungrig, sade Dick Holmström, SKPF.
Annika Öberg (M), som även är ledamot i socialnämnden, håller med om att det finns saker att jobba på.
– Det har varit enormt stor variation på kunskapen i köket, skulle jag vilja påstå. Maten är så oerhört viktigt för de äldre, för de som bor på boenden har inte så många glädjeämnen. Därför är maten en mycket stor fråga. Det här är något vi i nämnden måste pusha på, vi måste göra så det blir en förändring. För det är inte gratis att få mat, det är ingen gåva. De betalar pengar för det.
Innan mötet avslutades kom Lisbeth Olsson med ett avslutande krav.
– Vi upplever att vi äldre sitter med en massa kunskap, och banne mig, lyssna på vad vi har att säga. Vårt krav är, och jag tror de andra föreningarna håller med, att vi ska ha minst fyra träffar per år, och vi ska få kunna ta upp och diskutera vad vi tycker är viktigt. Vill ni ha våra röster så får ni banne mig också lyssna på oss.