Vandring i bokskogen. Världslitteraturen presenteras ur ett Arvidsjaursjaursperspektiv. Ska man tro allt man hör?
Texten på affischen lockade åtta personer att trotsa sommarkylan och kallblåsten och följa med på bokvandringen. Erik Sieurin berättar att det egentligen är säsongens sista bokkafé det handlar om och att det med anledning av detta blir lite speciellt. Som till exempel att man håller till utomhus i stället för inne i biblioteket och att det blir tårta i stället för vetelängd till kaffet.
– Vi har bokkafé ungefär en gång varje månad. Det brukar komma allt mellan tre-fyra till tio personer, oftast är det sex-sju stycken, säger han.
Bokprat
Precis som vid bokkaféerna i biblioteket blev det bokprat också i Marklundsparken.
– Jag brukar presentera tre-fyra böcker och de som kommer brukar berätta om de böcker som de läser eller nyligen har läst, säger Erik Sieurin.
Gunnar Lundström berättar att han läser deckare nu, till exempel Belinda Bauers bok Mörk jord, och Margreth Carlsson slår ett slag för en annan kriminalroman, nämligen Solveig Vidarsdotters Isvittring:
– Den är oerhört mycket bra skriven, jag sträckläste den, säger hon.
Sedan blir det en stunds prat om bland annat Andrés polarexpedition och om advokater innan Erik Sieurin tar snacket tillbaka till böckernas värld. Han presenterar fyra böcker, skrivna av Karin Blixen, Lena Andersson, M.R. James och Thomas Pynchon, och påstår att det i alla dessa romaner finns kopplingar till Arvidsjaur.
Men ska man tro allt man hör? Nja, kanske inte. Till exempel är den svenske kloakarbetaren som alligatorjägaren i Pynchons roman ”V” träffar i New Yorks kloaker inte från Arvidsjaur. Men i ett fall talade bibliotekarien sanning; en del av handlingen i Lena Anderssons ”Utan personligt ansvar” utspelas faktiskt här.
Till hösten blir det en ny säsong med bokkafé i bibliotekets regi.