Per-Arne Landström från Piteå var på väg till jobbet en dag för ungefär 15 år sedan. Men han kom aldrig så långt den dagen. En trafikolycka kom emellan.
Som ung sjukpensionär bestämde han sig för att göra något av sitt liv. Han hade sysslat med foto både på jobbet och på fritiden och var, som han säger, klar med fotografiet.
Sunderbyns konstskola
– Jag bestämde mig för att börja måla, säger han som om det vore den självklaraste sak i världen.
Det tyckte han då, men insåg snart att hans kunskaper var starkt begränsade. Så det blev tre år på konstskola i Sunderbyn. Och sedan dess har han haft åtskilliga utställningar. Den senaste började i söndags i Arvidsjaur.
Per-Arne Landströms konst har förändrats med tiden.
– Det blev gubbar i alla målningar, och de blev mer och mer groteska. Jag kunde inte måla landskap men jag gav mig faan på att göra det ändå. Fast det blir aldrig som man tänkt …
Han minns tiden före och efter utbildningen.
– Det var viktigt att lära sig, men jag var friare före. Jag har försökt gå tillbaks till tiden för Sunderbyn, men det är svårt.
Snöar in på teman
Per-Arne erkänner att han lätt snöar in på teman och resultatet blir bildserier. Det är också något som han visar prov på i sin senaste utställning där det mesta är nytt.
Några målningar för tankarna till vadmal på grund av gråskalan. Andra är samiskinspirerade, har med hustrun och sommarstugelivet i Malå att göra. Ett tredje område är horisonter där han leker med olika sätt att placera horisonten. Lite själavandring blir det också.
Per-Arne Landström gör dock mycket tvärt emot sina konstnärskollegor. Han målar på vintern. Om sommaren samlar han minnesintryck. Andra Norrlandskonstnärer målar gärna under årets ljusa tid.