Människor som kom till olycksplatsen mellan Akkavare och Arvidsjaur har vittnat om de fruktansvärda scener som utspelades efter kollisionen och om hur döda, fastklämda och skadade passagerare låg i de förvridna bussresterna. Sexton personer dog och tio personer skadades.
Sämre säkerhet
Rälsbussen var på väg från Moskosel till Arvidsjaur och hade enligt uppgift avgått fyra minuter försenad från stationen i Moskosel. Samtidigt var lokalgodståget, som endast körde denna tur tre gånger i veckan, på väg norrut. Också godståget var några minuter försenat vid avgången från Arvidsjaur och skulle enligt planerna möta rälsbussen vid stationen i Akkavare.Under 50-talet var säkerhetsbestämmelserna vid Statens järnvägar långt ifrån jämförbara med dagens och då gällde fortfarande den så kallade Paragraf 100. Enlig den behövde mötesstationerna inte vara bemannade och tågklarerarna på de trafiksvaga banorna kunde ändra en bestämd mötesplats ifall tågen var försenade.
Missuppfattning
Det var också en missuppfattning eller glömska som man tror gjorde att rällsbussen fortsatte förbi stationen i Akkavare i stället för att där stanna och invänta godståget.I Piteå-Tidningen dagen efter olyckan står att läsa att rälsbussföraren fått besked om att mötesplatsen ändrats till Akkavare och att tågklareraren väntade på att föraren skulle ringa och be om klarsignal för att få åka vidare mot Arvidsjaur. När tiden gick ringde tågklareraren till Akkavare och fick då höra att rälsbussen redan avgått därifrån.
Äldre inlandsbor minns än i dag att när Akkavareolyckan blev känd så halades flaggorna på halv stång i Arvidsjaursbygden som ett deltagande i sorgen. SJ flaggade på halv stång över hela landet och från kungen och drottningen framfördes kondoleanser.
Som PT tidigare berättat var 1956 ett mycket mörkt år för svensk järnvägstrafik. Då omkom sammanlagt 38 personer vid rällsbussolyckor. Förutom i Akkavare inträffade svåra olyckor även i Västmanland och norr om Bollnäs.