Erik fick istället se döden i vitögat.
Väl hemma föll han ihop. Kollapsen följdes av blåljus, ambulanstransport, akuten, medvetslöshet, propp i hjärnan och förlamningssymptom.
Krisen visade sig ha direkta kopplingar till hjärtat.
Knappt två månader senare genomgick Erik Johansson en dramatisk hjärttransplantation - den trettionde i Sverige - och fick en annan mans hjärta i sin kropp.
- Själv var jag så sjuk att jag knappt reflekterade över all uppståndelse. Värre var det för min familj, berättar Johansson.
Snabb läkarhjälp
- Redan som sextonåring när jag mönstrade till lumpen blev jag varse mina hjärtproblem. Men jag fortsatte genom åren att träna, spela fotboll, åka skidor, alltid med en ständig fight mot känslan av dålig kondis.Erik var medveten om sitt dåliga hjärta.
Den första riktigt allvarliga smällen inträffade två år före transplantationen.
- Det var osannolika omständigheter som då räddade mitt liv. Jag befann mig på Universitetssjukhuset i Umeå för hälsokontroll. Där låg jag på en brits och drabbades helt utan förvarning av hjärtstillestånd.
- Det hade kunnat hända precis var som helst. Men bara tack vare vistelsen på sjukhuset och snabb läkarhjälp överlevde jag.
Dödsdömd
Två år senare - en kort tid efter den ångestfyllda skyltsöndagen - transporterades Johansson till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där hål mellan hjärtkamrarna verifierade krisläget.- Det var mycket allvarligt. I sex dygn sökte sjukhuset desperat efter ett nytt hjärta över hela Europa. Den sista januari 1993 var läget förtvivlat. Då bedömdes jag bara ha 24 timmar kvar att leva.
Räddningen kom via en olycksdrabbad sex år yngre svensk man.
Nummer 30
Första februari 1993 blev Erik Johansson hjärttransplanterad som nummer 30 i Sverige. Det läkarna beskrev som "en tom sladdrig skinnpåse" hade pumpat färdigt i Johanssons kropp.- Jag har ingen aning om vem min donator var. Och det spelar mindre roll, han behövde inte längre sitt hjärta. Det är mitt nu.
Ingreppet medförde svåra biverkningar. Ständig medicinering, värk och orkeslöshet följde i operationens spår.
- I dag har jag lärt mig leva med problemen. Komplikationer tvingade mig att bära peacemaker, stor som en mindre snusdosa, inopererad under huden vid vänstra axeln. Det är den apparaten som håller hjärtat igång.
Mammas kvarter
Redan på 80-talet medförde hjärtproblemen att Erik Johansson självmant fick sluta som mekaniker vid Boliden. Han orkade inte arbeta med armarna i högläge. Istället hoppade han på ett arbetsledarjobb hos Utternbåtar.1996 flyttade Johansson med dåvarande frun Siv och tre barn tillbaka till mammas kvarter i Moskosel för ett lönebidragsarbete vid ortens idrottsförening.
- Familjen betydde enormt mycket under denna svåra tid, säger Erik.
- 1999 tvingades jag avrunda min arbetsföra karriär för att få sjukbidrag. Kroppen sade ifrån. Minsta ansträngning gjorde mig enormt andfådd och all medicin har i princip slagit ut njurarna.
Men livet i Moskosel artade sig ändå till något positivt.
Erik träffade Pia Lindgren på orten. Paret fick tvillingflickor.
- Jag har fem underbara barn, fem flickor, säger Erik och nämner i tur och ordning Linda, 23, Elin, 20, Malin, 17, samt tvillingarna Frida och Wilma, 2,5 år.
Ständigt rädda
- Många med nytt hjärta tillåter sig aldrig att bli friska. Dom är ständigt avvaktande, ängsliga, undviker fysiska utmaningar. Det gör inte jag. Jag är inte rädd för att leva.- Dagsformen styr tillvaron. De dagar jag känner mig pigg gör jag allt vad kroppen förmår för att upprätthålla konditionen så jag däremellan ska orka vara sjuk. Man måste ta tillvara alla ljusa stunder.
- Arbetar jag för mycket med armarna blir jag totalt ofärdig. Det gör mig sjuk. Springa kan jag inte. Men promenera kortare sträckor går bra.
Ja till donation
En gång per år besöker Johansson, 45 år i dag, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Även Sunderbyn kallar omsänder in honom för kontroller.- När jag bytte hjärta för snart fjorton år sedan gjordes en undersökning i landet som visade att 98 procent kunde tänka sig att ta emot någon annans hjärta. Men bara två procent var villiga att donera. I dag är nog donationsviljan större även om sjukvården ständigt tycks lida brist på organ.
Själv har Erik Johansson sagt ja till organdonation.
- Det som kan återanvändas av mig skänker jag gärna till bättre behövande, men inte ännu ...
För än klappar hjärtat för familjen, vistelse i skog och mark, och för den efterlängtade skotersäsongen som snart drar igång.