– Det var en mycket minnesvärd tid som jag gärna skulle vilja uppleva igen om tillfälle så gavs, säger Maria Lundgren en av många fotbollsspelare i IFK:s dåvarande damlag som ingick i den ensemble som åren 1990–1998 spexade och sjöng från Medborgarhusets teaterscen.
Snart tre decennier har gått sedan mångsidiga revypappan Bernt Lundberg, tillsammans med IFK Arvidsjaurs damsektion i fotboll, år 1990 skapade den första nyårsrevyn i modern tid på orten. En underhållning som i åtta år kom att bli ett årligt återkommande nyårsnöje som både yngre och äldre ortsbor fortfarande minns och ser tillbaka på med både stor glädje och med saknad. Vissa år hade så många som 1 800 inlandsbor löst entré och sett revyn.
Föreställningar som förutom sång, dans och musik också i sketcher och skrattframkallande monologer skojade friskt med främst lokala politiker och makthavare runt händelser som stuckit ut under det aktuella året.
Nästan samtliga av Arvidsjaurs fotbollstjejer under denna tidsepok var på olika sätt involverade i nyårsrevyerna som förutom god social samvaro förstås också gav ett bra tillskott till damfotbollens ekonomi.
– De som inte ville agera på scenen fick sälja biljetter eller jobba med rekvisita och annat som behövdes, berättade Louise och Jerry Renberg när jag för något år sedan intervjuade några av de dåvarande eldsjälarna runt den populära nyårsunderhållningen.
Makarna Renberg tillhörde tillsammans med bland andra Harry Wikberg, Christina Åhman, Maria Lundgren med flera en viktig länk i den organisation som under åren 1990–1998 sammanlagt sysselsatte cirka 50–70 fotbollstjejer, plus ledare och andra amatörspexare i de publikdragande föreställningarna. Premiären var som regel på Nyårsdagen och sedan körde man upp till 7–8 föreställningar de närmaste dagarna där de mångsidiga aktörerna i revyensemblen kom att sprida ”stjärnglans” i föreställningarna. Bland andra då Irving Kågström, bröderna Mikael och Börje Reinholdsson, Eva Lundmark, Maria Lundgren, Ulf Forsén, Lars-Anders Wikberg, Annika Eklund och Ki Åhman. Både Maria och Ki var då aktiva spelare i IFK:s damlag i division tre.
Irving Kågströms många sångnummer (inte minst som Elvistolkare) och Micke Reinholdsson som kluriga originalet ”Fekt Leonard” blev mycket uppskattade nummer liksom radarparet Uffe Forsén och Lars-Anders Wikberg som drog ner många skratt som överförfriskade Arjeplogsbor med sin medhavda ”glädjedunk”.
Maria Lundgren (då Forsgren) tillhörde de i ensemblen som agerade i många olika roller och sångnummer.
– Även om det var enormt roligt minns jag att vi tränade jättemånga kvällar under både november och december och att det till slut blev ganska jobbigt att både hinna skriva, öva, sy upp kläder och dessutom försöka utveckla och hålla bestående god klass på innehållet, mindes Maria som menade att huvudanledningen till att revyerna försvann nog var att många av deltagarna antingen flyttade eller börjat skaffa familj och inte därför ansåg sig ha möjlighet att lägga ner den myckna tid som behövdes.
Nyårsrevyerna blev som redan nämnts en stor publiksuccé där nästan alla föreställningar som gavs var fullbesatta till sista plats.
På min avslutande undran om nyårsrevyerna är en epok i Arvidsjaurs nöjeshistoria som knappast lär återkomma så menade de forna eldsjälarna att så inte behöver bli fallet.
– Kommer någon entusiast med stor energi så finns säkert chansen att något liknande kan återuppstå igen, menade unisont damfotbollens dåvarande ”kärna” som avslutningsvis avslöjade att hela det digra revyförrådet med över 1200 plagg i dag är såld till Kulturen i Arvidsjaur – men med det lilla förbehållet att damfotbollen ska kunna använda grejerna om man kommer på idén att börja om med revyerna igen.