Den lilla byn Framnäs, belägen en mil utanför Arvidsjaur, innehar idag sex bofasta. Men lite mer livat har det i dagarna blivit sedan byn fått tillskott av skotska korasen angus. När Nyheter i Norr besöker gården finns tre kvigor och tre dräktiga kor på plats. Ytterligare sju kvigor och sju tjurkalvar anländer dagen därpå.
– I dag har vi plats för 30 djur. Till våren kommer också en avelstjur, säger Mårten.
Erfarenhet av djurskötsel sedan tidigare är liten, men den finns. När Mårten växte upp så fanns ibland någon ko och gris på gården för husbehov, och Anne har haft hästar hela livet.
– Men vi har ju aldrig varit med om något som det vi gör nu, säger hon.
Mårtens föräldrahem finns i byn, och själv flyttade han till Framnäs 1995. Fem år senare träffade han Anne.
– Det första som hände var väl att Mårtens tilltänkta garage blev till ett stall, berättar Anne, som dock numera har sålt sina hästar.
– Jag förstod ju att jag inte skulle ha tid för dem nu som jag skulle vilja, så även om det var tungt var det rätt. Nu kan vi använda stallet om någon av korna blir sjuka och behöver vara inomhus.
Det är två år sedan som paret på allvar började fundera om bondelivet kunde bli verklighet. Anne har alltid varit djurintresserad och Mårten gillar byggande.
– Senaste året har vi planerat, skapat kontakter, fått en bild av hur det fungerar, vilka anläggningar som behövs, hur man kan få ekonomi i det, talat med grannarna, berättar Anne.
Båda har bytt jobb för att bättre kunna kombinera med uppfödningen, men arbetar heltid utöver det.
– Mårten var tidigare gatuchef hos kommunen, men arbetar nu för ett byggentrepenadföretag i Luleå, vilket innebär att han kan jobba hemifrån ibland. Jag hade tidigare ett jobb där jag var ute mycket längs vägarna, men nu jobbar jag på flygplatsen, säger Anne.
Sedan maj har arbetet med att ställa i ordning inför djurens ankomst varit intensivt.
– All ledig tid har gått till förberedelser, men det gick ju. Och det har inte på något sätt känts jobbigt med alla timmar som lagts ner, tvärtom har det varit riktigt kul, säger Mårten.
Den 20 september anlände de första djuren. Efter skräckhistorier såg de framför sig hur plankor skulle flyga och djuren springa till skogs.
– Men så blev det tack och lov inte. Det gick jättebra! De började äta direkt och la sig sedan och sov, säger Anne.
Varför de satsar på detta just nu vet de inte riktigt, men kände att det var dags.
– Vi har diskuterat det förr, men det har alltid varit att vi ska vänta lite. Men nu kände vi att, nej, nu testar vi. Går det så går det. Går det inte så har vi i alla fall försökt, säger Anne, och Mårten håller med.
– Det känns som att det ligger rätt i tiden, och efterfrågan på närproducerat är hög. Det gäller ju inte bara kött utan det mesta.
Slakt är inte aktuellt förrän nästa höst, och på sikt finns drömmar om en liten gårdsbutik. Responsen från andra bönder i närområdet har bara varit positiva.
– Det är ingen som på något sätt verkat skeptisk på grund av konkurrens utan tvärtom. Bara jätteglada och undrar om de kan hjälpa till, säger Anne. Själva ser de också bara fördelar om fler skulle starta upp.
– Efterfrågan är stor och det skulle bli enklare med transporter, slakt, marknadsföring. Allt blir enklare om man är fler. Nästa höst hoppas vi exempelvis att det ska finnas möjligheter till slakt i närområdet, säger Mårten.
Angus är inga mjölkkor, så tidiga morgnar för den sysslan slipper de. Mjölken är till för kalven.
– Men nog tror jag du kommer testa. Helt plötsligt kommer du säkert in en dag med angusost, säger Mårten till Anne och hon börjar skratta.
– Det är inte alls omöjligt att det blir så. Undra om det går?