Ökad arbetsbelastning, men ingen större pengapåse och ingen utökad personalstyrka. Läget på Arvidsjaurs vårdcentral spås bli kaotiskt av ambulanssköterskorna. När Arjeplog kommer att sakna läkare under kvällstid och på helger blir Arvidsjaur närmsta alternativ för alla typer av akuta sjukdomsfall.
- Det kommer att bli fler patienter och större frånvaro på vår ambulans, siar Lena Laestander.
Ambulansen är tryggheten
Som det är tänkt ska Arjeplogsambulansen lastas om i Arvidsjaur för vidare transport av patienter till kusten. Eftersom det inte finns någon läkare på plats i Arjeplog blir ambulansen ortsbefolkningens enda trygghet och ska helst finnas på plats så långt det bara går.
Annat blir det om Arvidsjaurs ambulans redan är ute på jobb. Då måste Arjeplog köra sina patienter hela vägen, och vad händer då?
- Arjeplog blir vårt ansvar, och det finns en tidsaspekt i det hela som är oroande. Kommunen är stor, konstaterar Lena Laestander.
I dag har Arvidsjaur en dygnet runtbemannad ambulans. Under dagtid vardagar finns dessutom en andra att tillgå om det skulle behövas. Men inte kvällstid, då finns ingen budget för två ambulanser i beredskap. Skulle Arvidsjaurs enda bil då vara ute på jobb medan Arjeplogs kanske är i Sunderbyn, då kör det ihop sig.
- Egentligen är det då meningen att närliggande kommuner ska bistå med hjälp, men eftersom vi har en ambulans stående i garaget är det oss SOS Alarm ringer till.
Personal i tjänst på vårdcentralen ringer desperat vidare till sköterskor som är lediga.
- Det blir väldigt kollegialt. Man vill inte lämna varandra i sticket så det är klart att man ställer upp, säger ambulanssköterskan Harriet Grahn.
Ovetskap oroar
I genomsnitt blir det minst en gång i veckan de frivilligt ställer upp för att undsätta sina kollegor. Mycket på grund av omtanke.
- Hur skulle vi kunna se patienter och anhöriga i ögonen om vi struntade i att åka? undrar Grahn. Det kan ju vara min son, eller din dotter som ligger fastklämd under en skoter.
Men egentligen är det Arvidsjaurs befolknings ovetskap om vad som komma skall som är mest oroande för ambulanspersonalen.
- Förstår folk i vilket läge vi kommer att hamna? Vi inser ju att vi inte kan ha samma bemanning här som vid kusten, men det måste ju finnas någon gräns för hur långt man kan dra det här. Det känns dystert, säger Harriet Grahn.