Men innan vi går framåt, så tar vi en snabb titt bakåt. För nästan fyra år sedan landade en yngling i Malmö, han kunde ingen svenska och var på väg bort från sitt hemland där det var oroligheter. Två månader senare hamnade han i snön i Arvidsjaur.
- Jag bestämde mig på en gång att jag skulle lära mig svenska, för är det något som är viktigt för att komma in i samhället så är det språket, säger Munir.
När målet var satt var det bara att plugga, och snart så kunde han också söka till en gymnasieutbildning.
- Det dumma var att regeringen just då ändrade på reglerna för intagning så jag tog mig inte in det året, säger Munir.
Inte ge upp
Nu sitter han som förstaringare i fåtöljen och låter ena armen luta mot armstödet, har huvudet på sned och pillar med fingrarna på sitt lilla skägg medan han pratar.
- För mig har det handlat om att inte ge upp, utan att kämpa tills man kan det. Så det har blivit en massa pluggande ... och det är det fortfarande, säger han och ler.
Och ja, allt är inte helt lätt när man kommer från ett land där kulturen ser annorlunda ut, till exempel så finns det stora skillnader i den sociala kulturen här och i Munirs hemland. Där är det vanligt att folk ofta besöker varandra och familjer har nära kontakt, berättar Munir.
Ingen möjlighet
- Det är ju klart att man älskar sitt hemland och sin hemlandsmat. Och många skulle nog inte lämna sitt hemland om de inte var tvungna. Men det blir ju så ibland att det kommer upp oroligheter och annat och man har ingen möjlighet att stanna kvar.
Även om han tycker om sitt hemland så känner han själv att han har börjat landa här i Arvidsjaur och känner sig som en riktig ortsbo, eller som han själv väljer att formulera sig:
- Jag känner ju de flesta, och jag vet vilka folk är på byn. Men det blir ju så i ett litet samhälle. Sen är det ju så att om jag inte trivdes, då skulle jag flytta, säger han.