I åtta år har Maria Lestander arbetat som polis i Arvidsjaur. När hon började fanns det nästan dubbelt så många poliser i kommunen jämfört med idag, men anledningarna till byte av jobb är många.
– Det finns inte någon en enskild orsak, utan det är flera små delar. Jag ska gå tillbaka det vad jag gjort tidigare, jobba mer med IT.
Hon har tagit tjänstledigt i sex månader, sedan får hon se hur det blir.
– Jag saknar IT och jag gillar ju att grotta ner mig i data. Samtidigt är det jätteroligt att vara polis också, så det är svårt. Sedan hur det ser ut inom myndigheten i stort idag och även ute i samhället är en del i att jag vill prova gå tillbaka till vad jag gjorde tidigare.
Hur menar du?
– Omorganisationen har väl inte helt funkat även om det inte är något som märkts jättemycket just här, men det är fortfarande mycket som känns så oklart hur det ska vara och hur det ska bli. Sedan är det lite också rättssystemet. Det blir jobbigt att jaga folk av olika anledningar, men sedan blir de inte dömda. Eller att en brottsmisstänkt kommer upp i rätten med tio olika misstankar, varav åtta avskrivs och personen döms till två. Det blir så trist för de drabbade som inte då får den upprättelse som de borde ha. Så det är många små delar som lett fram till det här, jag kände bara att jag tappat motivationen lite grann.
Hur känns det nu?
– När jag väl tagit beslutet och det blev klart så känns det väl ganska skönt. Jag jobbar ju min sista vecka nu. Sedan är det klart att det finns mycket jag kommer att sakna också, och en viss osäkerhet finns förstås för man vet alltid vad man har men inte vad man får. Men det ska bli spännande.
Har du något särskilt minne från polistiden som du kommer bära med dig?
– Jag har varit en MSO-sakkunnig som kallas in när någon har försvunnit. Vi är experter eller vad man ska säga, det finns ju en viss metod som vi går efter när vi söker någon i Sverige. Sådana jobb kommer jag verkligen att sakna, för det är otroligt den känslan av att samhället verkligen ställer upp. Det är frivilliga, missing people, hemvärnet. Vi får verkligen köra in med all personal, bilar, helikoptrar. Då spelar det ingen roll, det får kosta, för då ska vi hitta någon vid liv. Det är något jag kommer att bära med mig för det är verkligen en häftig känsla av att man gör nytta, och att så många olika parter i samhället går samman och hjälps åt. Det finns mycket annat också som är bra, men just den delen av jobbet har gjort en varm om hjärtat.