Känslosamt slut för värnpliktiga jägare
I dag för 30 år sedan ryckte de första jägarsoldaterna in på K 4 i Arvidsjaur. Om en vecka lämnar de sista värnpliktiga Armens jägarbataljon. När beväringarna muckar anställer militärledningen kontraktssoldater. Nyheter i Norr har följt soldaterna en dag under det känslosamma slutet.
08.28 "Det känns som att det är slut nu", säger Fred Sagebro som har sovit sista natten i fält. Med blandade känslor väntar han på muck. "Det känns skönt, och riktigt tråkigt", säger han.
Foto: Joel Gustafsson, Nyheter i Norr
- Det är hatkärlek, säger spaningssoldaten Albin Aronsson
07:30 Uppställning
Rekryterna släpper sängramen och klär på sig för uppställning. Efter en natts vila är det dags att mjuka upp lederna. Hampus Simonsson från 21 spaningspluton greppar tag i sin kamrat och lyfter honom från marken. Morgongymnastiken är mer än bara träning.
- Det är sjukt tråkigt att släppa taget om polarna. Det är det som håller en kvar, säger Hampus Simonsson.
08.00 Rengöring av utrustning
Slutövningen i Skåne är över och soldaterna från Armens Jägarbataljon har sovit två nätter under tak. De förbereder sig för det civila livet genom att städa undan ett års slit och samvaro. Den 10 juni muckar de sista värnpliktiga jägarsoldaterna.
Glädje överskuggas av sorg när Spaningsplutonen packar ihop.
- Det är mer känslor än att ta studenten. Vi har inte bara suttit i ett klassrum, vi har kämpat med varandra, säger gruppchefen Leo Molander.
Leo Molander fyller snart 21 år. Om en vecka åker han hem till Göteborg och tanken på att ställa om till ett civilt liv känns konstigt för honom.
- Det blir svårt när man kommer hem och ska snacka med polarna. De vet inte vad man håller på med.
I ett hörn sitter flera värnpliktiga soldater och rengör sina nattkikare. De putsar och inventerar utrustning som de inte kommer att använda igen. Fred Sagebro och Jens Stenman lägger undan mörkerkikarna och det gröna skenet blir en påtaglig gråskala.
- Det känns som att det är slut nu. För tre månader sedan hade det varit en befrielse att sluta. Nu är det blandat, säger Fred Sagebro.
Hans stridskamrat Jens Stenman känner likadant.
- Här har man alltid någon runt sig. När man kommer hem och föräldrarna är borta blir det tomt, säger han.
09.00 Bergram
bestiger väggen
I förrådet där soldaterna rengör sin utrustning finns en klättervägg där 21 spaningspluton och 22 bergspluton brukar tävla mot varandra.
Kristoffer Bergram tar på sig de snäva klätterskorna och blickar uppåt. Han är bergsplutonens främste klättrare. När hans grupp byggde en 15 meter hög observationsplats i ett träd under slutövningen i Skåne var Bergram den som tog ledningen och säkrade de andra. Han tar ett av sina sista grepp om klätterväggen på AJB.
- Att åka upp hit är det bästa självständiga valet jag har gjort. Men jag skulle aldrig göra om det.
09.15 Bandvagnar ställs undan
Den gröna terrängvagnarna måste ses över innan soldaterna kör bort dem för sommarförvaring. Johan Larsson från Dalskog har varit bandvagnsförare i perioder och har fått uppdraget att smörja upp fordonet.
Med oljesvärtade nävar och en pannlampa på huvudet ligger han på det kalla betonggolvet för sista gången.
- Det är dags att gå vidare. Jag åker nog till Norge och paddlar kajak eller klättrar, säger han.
10.15 Officerstaben
K4 regementet byggdes som en häst. Besökarna kliver in i munnen när de ska till matsalen och i krakens ben ligger soldaternas skvadroner.
I hästens bakdel ligger jägarbataljonens hjärna, staben.
Bo Pettersson började på K 4 den 1 april 1980. I dag är kapten Pettersson kvartersmästare, huvudskyddsombud och utbildningssäkerhetsofficer på Arméns jägarbataljon. Med tre år kvar till pension sitter han på sitt kontor och tänker tillbaka.
Det var inte bättre förr, enligt honom.
- Förut var det mer amerikainfluerat med sånger och ett råare språk. I dag marscherar vi inte, vi går, säger Bo Pettersson.
Han poängterar att alla är lika på AJB. Att jargongen är mjuk och värnpliktiga och befäl står nära varandra. Han är positiv inför framtiden, men ledsen över förlusterna.
- Att ta bort värnplikten är en nackdel för samhället. Det här är grabbar som har lärt sig att jobba tillsammans och att aldrig lämna en kompis i sticket.
Dan Lindman kliver in på kaptenens kontor. När Bo Pettersson har sagt "ledig", slappnar soldaten av och framför sitt budskap. Han har lyssnat på kaptenens tal.
- Det är som kapten säger. Alla är lika här och det är därför så många vill fortsätta.
11:30
Vid lunchtid skiljs de åt. Officerarna går till mässen medan soldaterna går till matsalen. Det är torsdag och lumparna ska äta pannkaka och ärtsoppa för näst sista gången innan muck.
Gunnel Lindmark slevar fram plättarna snabbare än soldaterna hinner fram i kön.
Hon började på markan 1980 och i köket 2000.
- För sju år sedan kom det fram en kille till mig. Han sade att jag var den snabbaste pannkaksutdelaren som finns.
Dan Lindman tar för sig av Gunnels portioner, men efter åtta plättar tar det stopp.
Efter lunchen sprids skvadronerna och soldaterna. Vissa återgår till att rengöra bandvagnar och utrustning medan andra slår sig ner i biblioteket.
14.00
Hampus Simonsson som lyfte sin kamrat som morgongympa möter Nyheter i Norr på sjukvårdsavdelningen.
Han har fått ett dystert besked. Livet i Arvidsjaur har gett honom jägartå.
- Jag känner tårna, men när de trycker på dem med fina instrument känner jag inget.
BAKGRUND Så kom jägarsoldaterna till Arvidsjaur
I slutet av 1950-talet såg överste Hakon Leche, dåvarande befälhavaren för Umeå-Storumans försvarsområde, behovet av och började också verka för att ett militärförband skulle förläggas i Övre Norrlands inland. I en tjänsteskrivelse till ÖB förklarade han att en permanent militärförläggning borde finnas vid Inlandsbanan.
Förslaget mottogs inte helt positivt av försvarsledningen. 1965 begärde dock länsstyrelsen i Västerbotten i en skrivelse till försvarsministern att en utredning angående förutsättningarna att lokalisera en militär enhet till Västerbottens inland skulle göras. Förutom militära motiv framfördes också lokaliseringspolitiska skäl.
1969 fick försvarets fredsorganisationsutredning, FFU, i ett tilläggsdirektiv uppdraget att skyndsamt utreda förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till en ort i Övre Norrlands inland.
Utredningen pekade ut sex tänkbara orter, Arvidsjaur, Storuman, Lycksele, Vilhelmina, Jokkmokk och Sorsele. Arméchefen Carl Erik Almgren motsatte sig dock helt en förbandsetablering i inlandet.
3 augusti 1970 kom beskedet att regeringen beslutat att inlandsförbandet skulle till Arvidsjaur.
Det definitiva beslutet dröjde dock. I januari 1971 lovade Sten Laestadius (S), dåvarande kommunalråd i Arvidsjaur, att inte klippa sitt hår förrän det var helt klart att Arvidsjaur skulle få sitt förband.
Det dröjde till den 19 maj 1973 innan kommunalrådets lockar föll. Dagen innan hade försvarsministen Sven Andersson avslöjat att regeringen inom kort skulle föreslå att Norrlands Dragonregemente, K 4, skulle flyttas från Umeå till Arvidsjaur.
Riksdagen tog beslutet den 13 december 1973. 154 ledamöter röstade för regeringens förslag, 44 röstade nej och 10 avstod.
Kasernetablissemanget, ett av de största byggföretagen i Övre Norrlands inland, började byggas i oktober 1976.
Den 2 juni 1980 ryckte de 300 första värnpliktiga in på K 4 i Arvidsjaur.
BAKGRUND De svåra åren
Under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet kämpade kommunledningen i Arvidsjaur för att fredsförbandet, som det kallades, skulle lokaliseras till Arvidsjaur. I mitten av 1990-talet tvingades kommunen ta kamp för att få behålla K 4.
1996 utredde Försvarsmakten i samband med en översyn av grundorganisationen möjligheterna att flytta K 4 till Boden.
1999 var det på nytt aktuellt med förändringar av grundorganisationen. En av frågorna som utreddes var vilket av jägarförbanden K 4 i Arvidsjaur eller I 22 i Kiruna som skulle läggas ned.
Regeringen föreslog 2004 i sin försvarsproposition att K 4 skulle läggas ned.
Hårda förhandlingar inför försvarsbeslutet, där Vänsterpartiet hotade att rösta med de borgerliga partierna, resulterade i att riksdagen den 16 december 2004 beslutade att lägga ned regementet K 4 men att jägarutbildningen skulle bli kvar i Arvidsjaur som ett detachement under I 19 i Boden.
I maj 2008 föreslog Överbefälhavaren att jägarbataljonen, tillsammans med Försvarsmaktens övriga verksamheter i Arvidsjaur, skulle läggas ned. I september samma år meddelade dock ledarna för de fyra regeringspartierna att det inte skulle bli någon nedläggning av militära förband.
Förslaget mottogs inte helt positivt av försvarsledningen. 1965 begärde dock länsstyrelsen i Västerbotten i en skrivelse till försvarsministern att en utredning angående förutsättningarna att lokalisera en militär enhet till Västerbottens inland skulle göras. Förutom militära motiv framfördes också lokaliseringspolitiska skäl.
1969 fick försvarets fredsorganisationsutredning, FFU, i ett tilläggsdirektiv uppdraget att skyndsamt utreda förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till en ort i Övre Norrlands inland.
Utredningen pekade ut sex tänkbara orter, Arvidsjaur, Storuman, Lycksele, Vilhelmina, Jokkmokk och Sorsele. Arméchefen Carl Erik Almgren motsatte sig dock helt en förbandsetablering i inlandet.
3 augusti 1970 kom beskedet att regeringen beslutat att inlandsförbandet skulle till Arvidsjaur.
Det definitiva beslutet dröjde dock. I januari 1971 lovade Sten Laestadius (S), dåvarande kommunalråd i Arvidsjaur, att inte klippa sitt hår förrän det var helt klart att Arvidsjaur skulle få sitt förband.
Det dröjde till den 19 maj 1973 innan kommunalrådets lockar föll. Dagen innan hade försvarsministen Sven Andersson avslöjat att regeringen inom kort skulle föreslå att Norrlands Dragonregemente, K 4, skulle flyttas från Umeå till Arvidsjaur.
Riksdagen tog beslutet den 13 december 1973. 154 ledamöter röstade för regeringens förslag, 44 röstade nej och 10 avstod.
Kasernetablissemanget, ett av de största byggföretagen i Övre Norrlands inland, började byggas i oktober 1976.
Den 2 juni 1980 ryckte de 300 första värnpliktiga in på K 4 i Arvidsjaur.
BAKGRUND De svåra åren
Under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet kämpade kommunledningen i Arvidsjaur för att fredsförbandet, som det kallades, skulle lokaliseras till Arvidsjaur. I mitten av 1990-talet tvingades kommunen ta kamp för att få behålla K 4.
1996 utredde Försvarsmakten i samband med en översyn av grundorganisationen möjligheterna att flytta K 4 till Boden.
1999 var det på nytt aktuellt med förändringar av grundorganisationen. En av frågorna som utreddes var vilket av jägarförbanden K 4 i Arvidsjaur eller I 22 i Kiruna som skulle läggas ned.
Regeringen föreslog 2004 i sin försvarsproposition att K 4 skulle läggas ned.
Hårda förhandlingar inför försvarsbeslutet, där Vänsterpartiet hotade att rösta med de borgerliga partierna, resulterade i att riksdagen den 16 december 2004 beslutade att lägga ned regementet K 4 men att jägarutbildningen skulle bli kvar i Arvidsjaur som ett detachement under I 19 i Boden.
I maj 2008 föreslog Överbefälhavaren att jägarbataljonen, tillsammans med Försvarsmaktens övriga verksamheter i Arvidsjaur, skulle läggas ned. I september samma år meddelade dock ledarna för de fyra regeringspartierna att det inte skulle bli någon nedläggning av militära förband.
Så jobbar vi med nyheter