Per-Erik Öhman föddes 1936 och växte upp i Högbacken, Långträsk. Han bodde under uppväxtåren också en tid i Glommersträsk.
På tidigt 1950-tal flyttade familjen Öhman till centralorten Arvidsjaur där. Efter avslutad skolgång fick Per-Erik så småningom anställning på Posten. Där kom han sedan att bli kvar under större delen av sitt yrkesliv. På 70-talet drev Per-Erik även en tid Radio/tv- musikaffär i Arvidsjaur.
Per-Erik Öhman kom i mycket tidig ålder i sitt liv i kontakt med jazz- och swingmusiken. En musikgenre som från 1940-talet och i mera än två decennier framöver kom att vara den överlägset mest uppskattade musikformen bland inlandets då dansanta män och kvinnor.
Han började spela trumpet redan som 14-åring och detta instrument kom sedan att bli Per-Eriks främsta spelvapen genom hela musikkarriären.
– Jag lärde snabbt att känna dåtidens musiklegender här i inlandet bland andra Gösta ”Falinken” Söderlind som både blev en god vän och viktig musikmentor för mig, berättade Öhman när undertecknad intervjuade honom bara något år före hans död då han också glatt visade sin speciella ”Falinkenlåda” där han sparat alla brev, foton och skrifter som förknippats med hans mångårige vän.
Trots sin ringa ålder spelade Öhman nästan konstant åren 1951-54 i dragspelskungen ”Falinkens” olika jazzbandkonstallationer.
– En mycket spännande och lärorik musikalisk period i mitt liv, fastslog Per-Erik vid min intervju med honom 2012 då han också berättade att han efter några utbildningsår i Östersund vände hem och 1958 startade Per-Erik Öhmans orkester.
Ursprungsgänget bestod förutom honom själv på trumpet även av Kurt Holmström (trummor), Mats Lidén (barytonsax), Tore Wilson (trombon), Folke Sundqvist (altsax) samt Lloyd Waldemark (tenorsax). Bandet blev snabbt välkända och omtyckta och spelade nästan varje helg upp till dans någonstans i Norrbotten eller närliggande län. Öhmans orkester kom att existera i mera än tre decennier, även om bandmedlemmarna förstås kom att ändras en hel del genom åren.
Inte sällan fick orkestern under de första åren spela på hemmaplan i Arvidsjaur och förstås då på klassiska danspalatset ”Paveljongen” invid Nyborgstjärnen.
Under delar av 60-talet bjöd hans orkester med jämna mellanrum på dansmusik från Hotell Laponias krogscen. Oftast då med bortgångna lokala musikstorheter som nämnde Falinken och pianospelande Thure Berggren i ensemblen.
På 1980-talet började Per-Erik få upp ångan för storbandsmusikens tjusning och några år innan den egna orkestern avvecklades startade han upp inlandsområdets första storband Arvidsjaurs Big Band. I mitten av 90-talet drog han sedan tillsammans med musikerkollegan Lloyd Waldemark igång Storavan Brass där han under en tioårsperiod såväl spelade själv, skrev det mesta av gängets arrangemang, samt även var bandets musikaliska ledare. Öhmans musikaliska meritlista utökades än mera under de närmaste decennierna genom det faktum att han på olika sätt var involverad i uppbyggnad av storbandsmusiken i både Jokkmokk och i kustområdet. Från 1994 och flera år framåt ingick han med sin trumpet även i Piteågänget Roxys storbandsensamble.
År 2011 tilldelades Per-Erik Arvidsjaurs kommuns kulturpris för sina många år som uppskattad jazz- och storbandsmusiker och för att han haft förmåga att fånga upp och stöttat yngre musiker i sin genre. En utmärkelse Öhman själv upplevde som mycket hedrande.
Per-Erik Öhman avled hastigt och oväntat 2014 vid 77 års ålder.
En som tidigt i livet lärde känna dagens minnesprofil är välkände sångaren Roger Pontare. Inlandsfödde Pontare har enbart goda omdömen att säja om sin vän Per-Erik som han minns som en snäll, solid och mycket social person som dessutom också var en både bra musiker och en alltid positiv och hjälpsam bandledare.
– Han var en jätteviktig mentor och person för mig under ungdomsåren. Per-Erik var faktiskt den som under 1960-talet på allvar upptäckte och fick in mig i musikens underbara värld, säger Pontare som även med glädje minns åren som han var anställd i Öhmans dåvarande radio/tv-butik i Arvidsjaur.
– Under ungdomsåren spelade jag ibland trummor och sjöng i hans band och även på senare dar samarbetade vi en del när tillfälle så gavs, bland annat gjorde jag en turné med honom och hans storband ”Storavan Brass” som han ju också var grundare av, berättar Roger Pontare.
– Vi förblev goda vänner genom livet och vi träffades alltid när jag kom hit upp till mina gamla hemtrakter, säger en av landets i dag mest omtyckta och erkända sångare som numera har sin hemvist i en liten by utanför Delsbo i Hälsingland.