Irakfamilj flydde Bagdad till tryggheten i Arvidsjaur

Det är med blandade känslor som det irakiska flykingparet Dina Balsha och Majeed Abbas berättar om den oro och vånda de levde under i över ett år innan den splittade familjen i höstas med hjälp av bland annat flyktingmottagningen i Arvidsjaur och Röda korset kunde återförenas på Arvidsjaus flygplats.
Detta efter att Dina ensam varit flykting i Sverige i nästan ett år utan att under den tiden kunnat träffat sin man och sina två små barn.
Otryggt i Irak
I Bagdad arbetade både Dina och Abbas som läkemedelsförsäljare och gjorde importaffärer med bland med bland annat företag i USA. Ett faktum som de också tror var orsaken att man vill döda just dem.
- Situationen var vid den tidpunkten, och är för övrigt fortfarande, mycket otrygg för alla som bor i Irak, säger
Abbas som också berättar att det sociala skyddsnät som finns för befolkningen i hans hemland inte på långa vägar kan jämföras med hur stiuationen är här i Sverige.
Upprinnelsen till allt började som sagt på eftermiddagen den 17 november 2006 i samband med att paret blev beskjutna på väg hem från arbetet i centrala Bagdad.
Rädda och chockade
Dina berättar:
- Allt blev kaotiskt och vi var förstås både rädda och chockad över det som hände. Sedan vi lyckats fly från dem som sköt på oss skildes vi åt och bestämde att Abbas skulle stanna och skydda våra två barn och att jag skulle hålla mig undan. Hela den första natten körde jag bara med bilen så långt jag kunde och tror att jag till slut hamnade i grannlandet Turkiet.
Abbas å sin sida flyttade runt mellan olika adresser hemma i Bagdad för att hålla sig undan de terrorister han trodde skulle kunna återkomma, medan parets två små barn bodde hos hans föräldrar.
Dina bestämde sig för att så fort det bara gick lämna Irak och hon kom ganska omgående också med på flygplan till Sverige och via Stockholm sedan till en förläggning i Kiruna innan hon några månader senare flyttade vidare till Arvidsjaur.
- När jag efter några veckor här i Sverige fick kontakt med Abbas hemma i Bagdad så var han förstås lika orolig över min situation i ett nytt land som jag var över att han och barnen skulle råka illa ut igen i vårt hemland, säger hon och fortsätter:
- Just då trodde nog ingen av oss att vi skulle återses och bli en hel familj igen, säger Dina och får nickande bifall av maken Abbas.
Efterhand kunde Dina upprätthålla kontakten med sin man via internet och telefon. Ungefär vid den tidpunkten i höstas hade hon också börjat lära sig svenska och började då prata med flyktingsekreterare Christina Lövgren i Arvidsjaur om vilka möjligheter som eventuellt kunde finnas för en återförening för familjen i Sverige.
Positivt besked
Med hjälp av Lövgren och Röda korset drog så processen i gång. En process som efter ett halvårs utredning kom att ge ett positivt besked från migrationsverket om att också Abbas och barnen kunde komma till Dina i Arvidsjaur.
- Jag kommer aldrig någonsin att glömma den dag när vi åkte ut till flygplatsen här i Arvidsjaur och den känsla jag fick i kroppen när Abbas och barnen kom ut ur planet, säger Dina på ännu lite stapplande svenska och med tårar i ögonen berättar att den yngre av barnen, sonen Rami, som vid det tillfället bara var ett år, inte ens kände igen sin mor vid ankomsten.
- Också för mig var det en närmast obeskrivlig lyckokänsla när vi efter ett års tid på skilda håll kunde krama om varandra som återförenande i ett annat land, säger Abbas Majeed.
Läser svenska
I dag bor familjen i lägenhet i centrala Arvidsjaur. De båda barnen Reyam 6 år och Rami 2 år är båda på dagis medan Dina och Abbas dagligen jobbar hårt med att förkovra sig i det svenska språket. Målet för båda är att via fortsatta universitetsstudier så småningom kunna ta en magisterexamen, Abbas i kemi och Dina i biologi.
Och tillbaka till Irak vill paret absolut inte flytta - åtminstone inte som man känner i dag.
- Att bo här i Arvidsjaur känns jättebra. Och skulle vi efter vår utbildning också kunna få jobb här vore det förstås allra bäst, säger avslutningsvis det Irakiska flyktingparet.