Gospeln kännetecknas nog mest av amerikanska, mörkhyade, utsökta vokalister som liksom genom sin attityd, intensitet och talang knuffar omkull publiken med sina religiösa budskap. Det var i Amerika den föddes förresten, gospeln. Den kyrkliga musikgenren som är allt annat än jante-tillknäppt. Men kvällen till ära hade Injoy tänkt knäppa upp översta knappen och ta ett steg ut ur det typiskt svenska och ett steg in i det typiskt amerikanska. Släppa ned axlarna, tänka utanför boxen och bara leverera.
Det gjorde de.
Michael Jacksons Man in the mirror, framförd av körledaren Lena Lundberg Jacobsson som solist, framkallade gåshud på ställen jag inte visste kunde knottra sig. Gästspelaren Malcolm Chambers tolkning av Pharrell Williams Happy fick sista sömmen i kyrktaket att rämna. Ett tioårsjubileum värt namnet. Vilket hejdundrande kalas!
Det är inte alltid man vet vad man saknat, förrän det står mitt framför näsan på en och välsignar en flerstämmigt. Mina damer och herrar, sökandet är över. Den där gnagande känslan av ett oidentifierbart sug framför tv:n på lördagarna borde härmed vara ett minne blott. Jag har blivit gospeliserad.