I går, på projektets näst sista dag, utfördes en av de sammanlagt drygt trettio sådana undersökningar som hittills gjorts i Arvidsjaur.
Kameror och styrdon
Börje Öhman tog plats på undersökningsbritsen. I Skellefteå satt Mona Olofsson, som med hjälp av tre kameror och ett styrdon manövrerade ultraljudsgivaren. Där fanns också Kurt Boman, professor i kardiologi, som ställde diagnos.Med hjälp av mikrofoner och kameror håller de ständig kontakt medan undersökningen pågår.
- Upplever du att det är 13 mil mellan oss, frågar Mona Olofsson.
- Nej, inte alls, svarar Börje Öhman.
- Bra. Målet är att det ska vara samma känsla för patienten vid de här undersökningarna som när jag har patienten bredvid mej, säger Mona Olofsson.
Alternativet för Börje och andra patienter hade, om inte Cardista funnits, varit en resa till något av sjukhusen i Piteå eller Sunderbyn.
- Det hade ju tagit mej nästan en hel dag, säger Börje Öhman.
Nu tog undersökning och det efterföljande samtalet med hjärtspecialisten Kurt Boman en knapp timme.
- Patienterna är de stora vinnarna, konstaterar Sven-Åke Boström, projektledare för Cardista.
I princip färdigt
Cardista är, när projektet nu avslutas, i princip färdigutvecklat.- En del detaljer återstår, och vi vet vilka problemen är. Framför allt behövs ett skalprogram, alltså ett enda program på datorn varifrån alla funktioner kan styras. Det är sjukvårdspersonal och inte datatekniker som ska använda utrustningen, säger Sven-Åke Boström.
Cardistateamet försöker därför få till en fortsättning.
- Antingen genom att få ett stort läkemedelsföretag att gå in, eller så att landstingen tycker att det här är viktigt och att de vill satsa på något som ligger i framkant på utvecklingen. Ett tredje spår är att försöka intressera riskkapitalister, säger Sven-Åke Boström.