Två stora frågor dyker upp som ska lösas här.
- Min cykel har gått sönder och jag måste få hit reservdelar innan jag kan fortsätta. Dessutom har jag inte bestämt vilken väg jag ska ta till Nordkap, om jag ska cykla till Bodö, åka båt över till Lofoten och därifrån cykla upp till Nordkap, eller om jag ska ta E 45:an.
Vägval
Efter en del e-postkorrespondens och några telefonsamtal ser det ut att ordna sig med reservdelarna, Hirsch kan andas ut. Och han är efter mer än två år i sadeln van att hantera vägvalsfrågan.- Ofta är det på kvällarna, när jag cyklat klart för dagen, som jag tittar på kartan och bestämmer vilken väg jag ska ta nästa dag.
Hirsch cyklar utan att ha någon detaljerad färdplan, han tar dagen som den kommer dit vägen för honom. Men visst har han koll på vart han ska, även om han inte nödvändigtvis tar den närmaste vägen dit.
Får se mycket
- Från Nordkap cyklar jag österut, sedan ned till de baltiska staterna, Östeuropa, Turkiet, Kazakstan och Kina. Sedan får jag se, kanske blir det Indien eller Sydostasien.Cykelturen inleddes i Vanuatu, en örepublik i Stilla havet, mellan Australien och Fiji, där Hirsch arbetat som volontär. Det var där Hirsch hade världskartan uppsatt på väggen, det var där cykeliden föddes.
- I stället för att resa hem till USA när jag var klar med mitt arbete som volontär gav jag mig iväg på cykelturen. Först genom Vanuatu, sedan Nya Kaledonien, därefter Nya Zeeland.
Under resan har han också hunnit uppleva Sydamerika, delar av Nordamerika, Marocko, och delar av Europa. Och cykel är ett perfekt fortskaffningsmedel när man vill uppleva, säger Hirsch.
- Det går långsamt, jag hinner se mycket, och det är enkelt att stanna när jag kommer till någon plats jag vill se mer av och fotografera.
Fakta: Hirsch på webben:
www.makesomedaytoday.
blogspot.com