Enligt säkra uppgifter vet man att Lars Hansson var synlig i Arvidsjaurs samhälle måndagen den 27 oktober 2003. Vad som därefter hänt den då 45-årige mannen är fortfarande ett olöst mysterium.
Lars Hanssons bostad fanns ute på en holme vid sjön Vaksemjaure belägen några kilometer väster om Övre Långträsk i Arvidsjaurs kommun. Makarna Viola och Odal Westin i Njallejaur var vid tidpunkten den försvunne Hanssons närmaste granne. Deras bostad var bara några kilometer från den ensligt belägna stugan på andra sidan sjön där Lars Hansson hyrt en liten stuga med sin hund som enda dagliga sällskap.
Det var också när Hanssons hund torsdagen den 30 oktober dök upp hos grannen Odal Westin som misstankar väcktes om att allt inte stod rätt till.
– Jag kände honom väl och är övertygad om att Lars inte skulle åkt någonstans och lämnat hunden kvar utan att först ha kontaktat oss, menade numera avlidne Westin när undertecknad i min roll som PT-reporter besökte makarna Westin.
Odal Westin klargjorde vidare att han dagarna efter försvinnandet tillsammans med polis tagit sig över det svaga isbelagda vatten som skilde Hanssons bostad från fastlandet.
– I stugan fanns inga livstecken men för mig som vet Hanssons försiktighet vad gäller svaga höstisar så ställer jag mig tveksam till att han gett sig ut på den förrädiska höstisen eftersom både skidorna och isdubbarna låg orörda i bostaden, berättade Odal Westin.
Flera dagars helikopterspaning i de skogsområden som Hansson ofta brukade vistas i blev helt resultatlösa. Lika fruktlösa blev resultatet av de sökningar som gjordes med polishundar i närliggande skogar samt av hundratalet värnpliktiga soldater från dåvarande K4-regementet.
Någon månad efter försvinnandet kom också Lars Hanssons pappa, bosatt i Göteborg, upp till Vaksemjaure för att delta i sökandet efter sonen. Pappan berättade hoppfullt efter besöket att han varit i kontakt med en känd spådam som siat om att sonen kunde finnas i livet och att han i så fall befann sig i Norge.
Sommaren 2004, nästan ett år efter försvinnandet, fortsatte sökandet. Eftersom misstankar förelåg om att Hansson gått ner sig på den svaga höstisen genomfördes i omgångar resultatlösa draggningar. Inlandspolisen tog även hjälp i eftersöket av kustbevakningens dykargrupp och hade till och med under ett par dagar inkallat hjälp av en specialutbildad sökhund från Stockholmspolisen som med sin skötare genomförde grundliga sök från båt i den aktuella sjön. Också dessa åtgärder blev resultatlösa.
Sommaren 2005 meddelades att sökningarna avslutats. Detta med motivering att man inte hade något mera konkret att gå efter.
Åren efter händelsen förekom prat och en hel del spekulationer om att Hansson inte alls låg död på botten av sjön utan i stället frivilligt valt att försvinna från trakten.
Hur som helst nu snart två decennier senare finns fortfarande inte något som helst spår efter denne naturmänniska, som under en tid på 1990-talet var styrelseledamot i ”Intresseföreningen för urskogsområdet Reivos bevarande”.