Det är svårt att tänka sig hur Stavgatan ska ha sett ut den dagen man satte spadarna i jorden. Idag är området en prunkande grön, soldränkt sommaridyll med flaggstänger, syréner och frodiga gräsmattor. Annat var det för 23 år sedan.
- Området såg eländigt ut. Det var bara jord och tallar överallt, berättar Sigvard Berggren.
Växte så det knakade
Han och hans fru var inte först på Stavgatan, men nära på. Året var 1979, samhället växte så det knakade tack vare etableringen av Norrlands dragonregemente
i Arvidsjaur.
Sigvard, som kommer från Saltmyran, jobbade på I19 i Boden men sökte jobb närmare hemmaplan. Först hamnade han på personalsektionen, senare som kameralchef.
- Det bodde väldigt mycket militärer på Stavgatan då. Några är ju kvar fortfarande. Vi, Bosse, Sven, och Birger.
"Vi hjälps åt"
Sture Johansson som var med och byggde de nya områdena på den tiden, jämför Arvidsjaur med Klondike.
- Det var ett par år med otroligt mycket arbete. Ibland hann vi inte ens anlägga vägar så hade folk börjat bygga hus. Vissa områden är det konsultfirmor som ritat, men många har gatukontoret i Arvidsjaur designat helt själva.
Både Sigvard och Monica har hunnit bli pensionärer och har just kommit tillbaka till Stavgatan efter två veckors husvagnssemester i Dalarna.
- Och medan vi har varit borta har grannen Bosse vattnat, fixat, fejat och tagit in posten, berättar Monica. Vi hjälps åt, det är därför det är så mysigt att bo här.
Grönt, lugnt och trevligt
Just för dagen har deras dotter kommit upp från Stockholm med tåg. Grannen mittemot, som just spolat av garageuppfarten, hälsar glatt.
Två hus ned efter gatan bor Ann-Katrin och Birger Älgamo. Ett par som också kom till Arvidsjaur just för K4:as skull. Birger är ursprungligen från Tornedalen och jobbade som fortifikationsofficer till sin pension. Ann-Katrin kommer från Ångermanland.
- 10 januari 1980 kom vi hit och vi är fortfarande kvar. Vi får väl se vad som händer när Ann-Katrin går i pension, säger Birger.
Han beskriver Stavgatan med tre ord. "Grönt, lugnt och trevligt", och får medhåll av Sigvard Berggren.
- Arvidsjaurs finaste område, konstaterar han.