Hanna och Anna Nordgren, som förra året gifte sig i Arvidsjaur, ser positivt på initiativet.
– Det är jättebra att de fokuserar också på de små kommunerna, inte bara de stora, för det behövs verkligen, säger Anna.
För sex år sedan träffades Hanna och Anna Nordgren för första gången. Idag är de gifta.
– Vi träffades på sajten QX och jag fastnade för texten på hennes profilsida, så jag skrev till henne, säger Anna, som kommer från Piteå men då bodde i Luleå. Någon dag senare skickade hon ett sms om att ta bussen till Arvidsjaur.
– Jag ville veta om det kändes lika bra att mötas utanför skärmen, för det kan ju misstämma, säger hon.
Svävade på moln
Anna säger att de hade kontakt en vecka innan mötet, men möts genast av protester från sin fru.
– Nej, nej! Det var tre nätter. Jag vet exakt för det gick inte att sluta skriva. Jag var helt färdig på dagarna, men samtidigt svävade jag som på moln, säger Hanna. Väl på busstationen var det inte heller mycket som misstämde.
– Det sa inte bara klick. Det sa pang boom, som en explosion, säger Hanna. Hon hade då nyligen separerat från sin dåvarande make och hade inga tankar på en ny relation. Även Anna var nyseparerad. Två månader senare tog Annas dåvarande anställning slut och hon flyttade från Luleå till Arvidsjaur.
Välkommen turné
Angående den planerade Pride-turnén ses den som ett välkommet inslag.
– Jag tror det behövs överallt för att nå ut, uppmuntra och påminna folk, så det inte ska kännas annorlunda. Så de som behöver våga komma ut inte behöver flytta, för det hör man ju en del som har gjort. Vi har själva funderat på att dra ihop något med Pride-tema, starta en RFSL-grupp eller liknande för man undrar ju, var är alla andra? Det måste finnas många fler här omkring. Jag kan räkna på en hand andra hbtq-personer här som jag vet om, säger Hanna, och kanske är just det anledningen till arrangerandet av Pride-turnén.
Under uppbyggnad
Vad som kommer att ske vid de olika turnéstoppen är ännu under uppbyggnad, men seminarier, information om hbtq och kanske ett Pride-tåg vid slutstoppet i Piteå är på kartan just nu. Några stora folkmängder behövs dock inte för att Jimmy Stenman, ordförande för RFSL Pite älvdal, ska bli nöjd.
– Får vi 5–6 deltagare på varje ställe så är jag ju glad, säger han. Tanken på turnén vaknade vid förra årets arrangemang av Skellefteå Snow Pride.
– Vi talade då om turné i Västerbotten, men det blev inte av olika anledningar. Så i våras slog det mig, varför inte en turné längs Pite älv och de fyra kommuner som ligger längs den.
Positivt mottagande
RFSL arbetar för homosexuellas, bisexuellas, queeras och transpersoners rättigheter i samhället. Det är utsatta grupper som ofta utsätts för bland annat hot och diskriminering. Men det är något som varken Anna eller Hanna upplevt i Arvidsjaur.
– I Luleå var det en del glåpord, folk som stirrade och pekade. Jag tänkte att om det är så i Luleå, hur ska det då bli i ett mindre samhälle? Men det blev bara positivt. Någon har väl tittat, men mest har vi faktiskt fått gratulationer, säger Anna. Paret gifte sig i september första året, det första samkönade äktenskapet som ingåtts i Arvidsjaur.
– Vi fick så otroligt mycket kärlek. I månader efter bröllopet kom folk och gratulerade oss ute på samhället, helt okända människor som hade sett vår bröllopsbild på Facebook någonstans, säger Hanna.
Svårt komma ut
Även om de idag lever precis det liv de tidigare drömt om, har det inte alltid varit så enkelt.
– Jag har egentligen vetat sedan jag var 14, men både i högstadiet och gymnasiet kändes det jättehemskt om någon skulle få veta att att jag gillar tjejer. På den tiden var ju även lebb och bög bara negativt laddade ord, säger Hanna. Under elva år levde hon tillsammans med en man, de var gifta och har två barn.
– Många lever säkert som jag gjorde, i en jättefin relation på alla sätt och vis, men man vill egentligen leva ett annat sorts liv. Jag tänkte på det mer och mer varje år, och till slut var det nästan det enda jag tänkte på, för det var en sådan längtan, säger Hanna.
På frågan vad som var det svåraste med att komma ut, menar Hanna att det inte var svårt alls.
– Innan var den svåra tiden, men efter var det bara lättnad, säger Hanna. När Anna kom ut blev reaktionen inte den hon väntat sig.
– Jag var på väg till mormor och morfar med mina föräldrar, vi hade stannat för att tanka bilen. Jag sa att jag var tvungen att säga något och berättade att jag träffat en tjej. Först blev det tyst en stund, men sedan fick jag en jättestor kram och de sa ”Vad roligt! Mår du bra, så mår vi bra”, säger Anna.
Det tog många år att våga ta steget, men sedan väl steget var taget har mycket förändrats.
– Jag ändrades mycket som person när jag kom ut. Innan var jag tillbakadragen, tystlåten och en osäker människa eftersom jag var så osäker på mig själv. Sedan blev jag 28 år och pang boom så visste jag, att jag får vara den jag vill. Det var så befriande, för det är ju inget att skämmas för. Och sedan dess har jag aldrig gjort en grej av det. Jag är stolt och håller huvudet högt, och vem kan trycka ner någon som gör det? säger Hanna.