Det hände att arbetskamraterna fick leda henne till hotellrummet när hon druckit för mycket och att chefen sa till henne att hon måste skärpa sig. Nu har Ulrika varit nykter i 11 år.
Ulrika Skogland säger att det finns en bild av hur en alkoholist ser ut, oftast en man som är tydligt påverkad, sitter på parkbänken och är hemlös.
– Jag levde inte upp till den bilden, de flesta alkisar gör inte det och jag tror att det är därför vi går under radarn. Även om det såg bra ut på ytan så drack jag så att jag hade minnesluckor och var väldigt utsatt. Jag led ofta av ångest och skammen var stor, säger Ulrika Skogland, 53 och berättar att det hände att hon inte visste hur hon tagit sig hem från krogen. Hon blev både våldtagen och utnyttjad på andra sätt.
Ulrika hade en negativ bild av alkohol hemifrån och därför dröjde det innan Ulrika själv provade att dricka.
– Jag smakade inte en droppe förrän jag var 18 år, men på högskolan blev det mycket studentfester och jag trivdes med att umgås på det sättet. Det var livet!
Ulrika, som växte upp i Arvidsjaur och pluggade i Östersund, flyttade till Stockholm. Hon fick jobb i turism- och hotellbranschen och gjorde en fin karriär. Framgångar firades med fester och belöningsresor.
Det hände att arbetskamrater fick leda henne till hotellrummet när hon druckit för mycket och att chefen sa till henne att hon måste skärpa sig – det blev för mycket alkohol på personalfesten.
– Alla kan dricka lite för mycket någon gång, jag drack nästan alltid för mycket. Nog tror jag att en del kollegor och chefer anade att jag hade problem, men det tar emot att säga något eftersom man är rädd att ha fel. Jag intalade mig att andra inget märkte.
Ulrika säger att hon utövade social distansering långt innan pandemins tid.
– Jag höll mig på avstånd från kollegorna för att de inte skulle känna att jag luktade alkohol.
Ulrika har tre barn och de var 4, 4 och 6 år när hon och barnens pappa skilde sig. Efter skilsmässan var det svårt att dricka varje dag, men hennes tankar var ofta uppfyllda av alkoholen. Hon införde en rad regler för sig själv. ”Jag får inte dricka efter klockan 21, inte dricka ensam, inte dricka sprit, inte köpa hem annat är små flaskor”. Men det var bara ett sätt att lura mig själv.
Omgivningen blev trött på drickandet, föräldrar och syskon var oroliga och Ulrika kände starkt att hon inte ville förstöra barnens uppväxt. Hon visste vad det innebar att leva med en alkoholiserad förälder.
Vändpunkten kom när Ulrika lyssnade på en föreläsning om alkohol och droger. Hon var där i egenskap av chef, med personalansvar.
– Vi fick lära oss vilka tecken man ska hålla utkik efter och hur man ska agera om någon i arbetsgruppen verkar ha alkoholproblem. Jag stannade kvar efter föreläsningen och sa som det var. Jag trodde inte att någon i arbetsgruppen hade problem, men jag visste att jag själv var alkoholist.
Efter kontakter med HR-avdelning och chef fick Ulrika börja i ett 12-stegprogram, samtidigt som hon fortsatte att jobba halvtid.
– Det var en bra lösning. Jag var motiverad, hade sökt hjälp själv och bästa terapin var självhjälpsmötena. Det var en befrielse att se att jag inte var ensam! Det är också i självhjälpsgrupperna jag hämtat kraft när jag mött kriser senare i livet. Jag är ju van att hantera kriserna genom att dricka, nu går jag till samtalsgruppen istället.
Det är 11 år sedan Ulrika blev nykter och hon har inte druckit en droppe alkohol sedan dess.
– Vad skulle barnen få för tillit till mig om jag började dricka igen? Jag har varit helt öppen med dem, de vet att jag är nykter alkoholist. Det var inte lätt att bli nykter, men det var verkligen värt det! Depressionerna och ångesten minskade och jag mår bättre på alla plan.
Från fylla och ångest till nykter och trygg. Ulrika Skogland, från Arvidsjaur, har skrivit en bok om sitt tillnyktrande.
I dag lever Ulrika familjeliv med barnen och en ny man. Hon driver ett eget företag och jobbar bland annat med förändringsledning. Hon tycker att det är viktigt att våga prata om alkoholmissbruk och riskbruk. Nyligen gav hon ut boken ”Från skam till fab” där hon berättar om både sin egen, och andra kvinnors, resa till nykterhet.
– Vi behöver prata mer om missbruk och att man kan sluta dricka. När man är mitt i missbruket så tror man inte det.
Ulrikas råd till den som misstänker att någon på jobbet har alkoholmissbruk är att våga lyfta ämnet.
– Våga ställ frågan! I pandemitider med mycket hemmaarbete kanske frågan ska ställas till hela arbetsgruppen. ”Hur går det för er med alkoholen i pandemitider?” Det kan bli vändpunkten för en person med riskbruk eller missbruk. Ställ frågor i grupp men be att medarbetare svarar privat.