Conny och Veronica menar att grannen som anmält dem är kända för att anmäla, att innan de flyttade dit var det någon annan som fick anmälningar?
– Jag har ingen aning om vad de anmält innan. Jag kan inte säga att jag hört nåt illa om dem och jag tycker inte det påståendet känns riktigt. Det är inte den uppfattning jag har.
De menar att om grannen är hundrädd, borde inte det ha varit huvudpunkten från början, istället för utredning kring deras tomt?
– De ligger väl nåt i det. I början var det inte någon rädsla för direkt hundangrepp, det kom faktiskt senare och det var väl i samband med att någon blev attackerad av en hund. Det där tog grannen upp, och då såg man på henne att hon tyckte att det är obehagligt. Från början var det en olägenhet på hundskit och pink. Det var flugor och dofter och lite av varje.
Är det rimligt att en grannes rädsla ska begränsa livet för Conny och Veronica?
– Det är svårt för oss att sätta oss in i hur det är att vara så rädd. Sedan förvärrades väl situationen när de skaffade någon större hund.
Om de skulle välja att ha kvar de stora hundarna då?
– Grannen kan fortsätta vara rädd även om de bara har kvar fem hundar. Då kanske det kommer en ny anmälan och kommunen får göra en ny bedömning.
De säger att hundarna aldrig har rymt?
– Jag har inte heller hört att hundarna ska ha rymt, inte vad jag vet.
Conny och Veronica är besvikna över att de inte ens fått en fråga om de kan tänka sig att reducera antalet hundar?
– Det kommer jag faktiskt inte ihåg, det är möjligt att det var så. Det håller jag inte omöjligt. Men det här är ju en kompromiss. Grannen ville ju att det skulle bli noll hundar. Veronica ville ha kvar allihopa.