Lydia är sjutton år och kommer från Linköping. Staden där allt kretsar kring Ericsson, universitet och flygplan.
Flygläger
För två år sedan fick hon möjligheten att åka på ett flygläger i Borås, och det var där det sa klick. Hon fick se världen från ett annat perspektiv, känna motorernas kraft och lära sig att behärska den stora maskinen. Då började Lydia älska flygning.
Samtidigt fick hon höra talas om flygarlinjen i Arvidsjaur och bestämde sig för att det var där hon skulle gå. Sen har hon väntat, och väntat och väntat på att det ska bli dags för andra året i gymnasiet. Och nu är hon här.
- När de på uttagningsdagen berättade att jag kommit in var jag tvungen att springa ut från rummet och rusa längst ner i korridoren för att skrika. Den känslan kommer jag alltid att minnas.
Lydia funderade aldrig på att söka till samma linje i Västerås. Möjligheten att få flytta till Norrland och att få flyga över fjäll och sjöar gjorde valet enkelt.
- Jag fick höra att man kanske kan få flyga över Kebnekaise. Då var det lätt att välja. Det är ju som ett helt annat land här uppe, på vägen upp såg vi renar och någon som satte ut snöpinnar. I augusti.
Äventyr
Det är första gången hon bor själv, och första gången hon är ensam hemifrån längre än två veckor. Ett stort steg att ta för vem som helst, men Lydia ser bara på framtiden som ett äventyr. Hon är väl medveten om hur hård utbildningen är, och att det säkert kommer finnas stunder av hemlängtan. Men hon menar att andra har klarat det före henne, så då borde hon också göra det.
- Jag har väntat så länge på det här, så jag kan bara se hur kul det ska bli. Nu har jag liksom blivit vuxen!