Skrattsalvorna dånar när Enar Hjukström, 92, och Eivor Ekström, 90, berättar om hur det gick till när de träffades.
Det råder inget tvivel om att Enar Hjukström och Eivor Eklund är mycket förtjusta i varandra. De kärleksfulla blickarna talar sitt tydliga språk, kramarna, energin, sättet att ta i varandra kan inte missförstås.
– Jodå, det här är på riktigt och det är fantastiskt att kunna bli kär som 92-åring, säger Enar Hjukström.
– Känslorna är precis samma som om man varit 18 år eller 25. Man har bara hunnit skaffa lite mera erfarenhet, konstaterar Eivor Eklund.
Vi sitter vid köksbordet i trerumslägenheten i centrala Arvidsjaur där det pigga paret precis flyttat ihop och när frågan om hur de träffades kommer på tal, då håller duon rent av på att skratta ihjäl sig.
Men först lite basfakta. Både Enar och Eivor har tidigare långa lyckliga äktenskap bakom sig, och båda förlorade sina själsfränder för fyra respektive sex år sedan.
Det föranledde många jobbiga stunder, tyngda av ensamhet och saknad.
– Men jag hade väl aldrig någon tanke på att binda mig igen, inte i min ålder, säger Eivor.
Hon var 17 år gammal när hon lämnade barndomshemmet i Lauker och flyttade söderut.
Hon gifte sig med Hans, blev tvåbarnsmamma och tillbringade merparten av sitt liv i Stockholm som sjukvårdsbiträde på Tumba sjukhus och på senare år inom handikappomsorgen.
– Men kopplingen till Lauker har alltid funnits där och hållits vid liv med regelbundna besök under somrarna. När jag närmade mig 80 år fulländade jag en dröm och lät bygga en stuga med utsikt över sjön på det gamla hemmanet. Den satsningen har jag aldrig behövt ångra.
– På höstarna när vi skulle tillbaka till Stockholm kände jag alltid ett visst vemod, och när lägenheten (som vi nu sitter i) blev ledig 2013 tog jag och min dåvarande man ett beslut om att flytta norrut för gott.
Lägenhet i Arvidsjaur och stuga i Lauker drygt tre mil bort blev en optimal lösning. Problemet var bara att Hans Eklund, Eivors man, blev sjuk och dog 2015.
Med kroppspråk och omfamningar visar Enar och Eivor sina ömhetsbetygelser mot varandra.
Enar Hjukström var också lyckligt gift sedan länge när hans livskamrat Ingrid gick bort för fyra år sedan.
Enar är en både känd och meriterad dragspelare, med 35 år bakom sig som musiklärare i Arvidsjaur. Han kom att kompensera ensamhet och saknad med att spela dragspel, i alla möjliga sammanhang och med alla tänkbara medverkande.
En av dessa spelkompisar var Ivar, femton år yngre bror till Eivor, som en dag lyfte tanken om en ”date” mellan det äldre paret. Utspelet blev inte mycket mera än en tanke, men när ytterligare en person i bekantskapskretsen noterade att "ni skulle passa för varandra" fattade Enar telefonen och ringde hem till Eivor. Det var i februari i år.
– Oj, det ringde en karl som jag knappt visste någonting om, och jag blev genast misstänksam. Man har ju hört om bedragare och lurendrejare, och därför var jag lite återhållsam.
Eivor och Enar skrattar hejdlöst så köksporslinet skallrar när historien återberättas.
Det hände inte mycket efter det telefonsamtalet. Enar tolkade bristen på gensvar som ointresse, och Eivor konstaterade småsurt att den där förvisso charmiga karln ju inte hörde av sig igen.
– Parallellt hade jag tröttnat på ensamheten i stugan i Lauker. Ett tag tänkte jag ”nu säljer jag skiten”, men innan det hann bli allvar tog jag chansen och ringde upp den där karln. Han lät ju trevlig och lite intresserad var jag nog.
Till slut kom Enar Hjukström och Eivor Eklund att träffas på riktigt. Det var fredag den 7 maj i år, och från den dagen har de varit ihop.
Duon trivdes genast tillsammans, skrattade sig igenom vardagen, njöt av varandras sällskap och gemensamma intressen.
Enar som bodde i en lägenhet i Piteå kom att tillbringa hela sommaren i Eivors stuga i Lauker, som hade utrustats även med en stor inglasad altan perfekt för musikträffar i alla väder.
– Han lockade hit alla sina många spelkompisar och vi har haft fantastiska stunder under sommaren, berättar Eivor.
Förutom tiden i stugan, musikstunderna, fisketurerna med båten, så har paret även varit på rulle med Enars husvagn och avverkat flera turer upp mot norska gränsen.
Under hösten bestämde sig duon för att ta ytterligare ett steg i sitt relationsbyggande. Enar sade upp sin trerumslägenhet i Piteå och den första november slog de ihop påsarna i Eivors trea i Arvidsjaur.
Tillsammans fixade de allting med flytten, sorterade och packade allt bohag, bar ut och bar in. Båda har körkort och egen bil, även om Eivor ställer av sitt fordon under vinterperioden.
– Totalt körde vi sex fullpackade släp mellan Piteå och Arvidsjaur, berättar Enar.
– Dessutom städade jag ur hela lägenheten i Piteå innan vi lämnade ifrån oss nycklarna, säger Eivor.
– För att få plats med alla mina instrument, 2 000 orginalnoter och massor av annat blev jag tvungen att hyra en etta i ett hus här tvärs över gatan, som "förvaringsbod". Tanken är att så småningom inrätta en studiolokal där. Det blir bra, säger Enar.
Kärlek vid köksbordet. Mitt under intervjun lutar sig Enar åt sidan och kysser sin Eivor på kinden.
Men i den gemensamma lägenheten finns det alltid plats för några av Enars fem dragspel, ett instrument han började traktera redan som åttaåring i barndomshemmet utanför Sorsele. Med åren blev han en aktad musiker som har tävlat och vunnit Norrlandsmästerskap och medverkat i fyra SM-finaler.
– Men egentligen ska man inte tävla i musik. Musiken har så många andra värden, tycker han.
– Det är så roligt när han spelar. I morse hittade jag en låt på Youtube, ”Räkna de lyckliga stunderna blott” med Ulla Billquist, och vips började Enar att spela och sjunga samma låt. Han är fantastisk, säger Eivor och fnittrar.
Själv är hon också aktiv i musikgenren som trogen medlem i seniorkören på orten.
Det är bra drag när Enar trakterar sitt huvudinstrument i vardagsrummet, omsjungen av Eivor som är skolad i seniorkören på orten.
Och Enar han spelar inte bara hemmavid, och modifierar "Drömmen om Elin" till "Drömmen om Eivor", utan han och dragspelet anlitas även i allmänna publika sammanhang.
– Jodå, jag brukar vara ute och spela för dom äldre. Det festliga är bara att jag oftast är äldst själv, säger han och vrider sig i skrattsalvor som får köksporslinet att studsa på hyllorna.
Nejdå, att känna sig som 90 eller 92, och kolla på tumstocken och fundera över hur mycket som är kvar – det är ingenting för det nyblivna samboparet.
– Allting är snarare på topp. Man känner sig piggare, starkare och lyckligare, förkunnar Enar Hjukström.
– Det är aldrig för sent att gå vidare. Det finns säkert många som aldrig gör det, osäkra över hur det ska uppfattas eller vad andra ska tro. Ta chansen om den dyker upp. Vi har bara fått glada tillrop från alla håll, säger Eivor Eklund och kramar om sin dragspelare.