Platsen kallas för Grodkällan efter en översättning av det äldre samiska namnet Tsuobbuoája, som betyder just grodkällan. Den är mest känd för sitt klara, turkosa vatten med en "kokande" botten som skickar bubblor upp till vattenytan. Men myrmarken kring källan är skör och på senare år har det byggts ett trädäck runtom för den som vill komma nära. Efter en promenad på blöta myrar har stockholmsparet Emil Bustos och Therese Ahlin slagit sig ner på trädäcket intill källan för att fika tillsammans med två kompisar.
– Jag slås av hur vackert det är här. En klar liten sjö, på sätt och vis mitt i ingenstans. Det känns äventyrligt att promenera efter blöta myrar och sedan komma fram till det här, säger Emil Bustos.
– Det känns som en hemlig plats på något sätt, att man inte hittar hit utan att ha med sig någon från lokalbefolkningen, säger Terese Ahlin.
Med sig har de vännerna Anna Clara Lundström och Molly Hedström. Med fötterna dinglandes ner mot vattenytan tittar de ut över omgivningen och de 3 metrarna ner till botten. Under förra året blev källan utsedd till "Årets källa" och besökarna tycker att det är en speciell känsla att vara här.
– Det känns som man inte vill störa. När man väl sitter här så känns det som att man vill låta källan vara i fred. På sin höjd tar man lite vatten och sedan får det här bli en del av minnet. Platsen känns speciell och naturen häruppe är väldigt vacker med allt från myrar till höga fjäll, säger Emil Bustos.
Eva Wendelin är en av de som var med och röstade fram platsen till årets källa. Hon håller med om att Grodkällan är något utöver det vanliga. Till vardags är hon statsgeolog och har ett långtgående intresse för just grundvattenkällor.
– Jag har besökt över hundra källor i olika delar av Sverige och jag kan säga att Grodkällan är den finaste av alla. Tidigare hade jag bara sett den på bild och fotografierna gjorde den inte riktigt rättvisa. Känslan när jag väl kom hit var helt fantastisk. Det är väl just färgen som är speciell. Men även storleken och att man så tydligt kan se hur det bubblar.
Kompisgänget pratar om att trippen norrut har gett utrymme för funderingar kring livet utanför storstaden.
– Det kanske är lite för lugnt för min smak. Men vem vet, det kanske blir ett sommarställe på landet, säger Emil Bustos.