”Chock att se haveriplatsen”

Vid lunchtid på måndagen avbröts arbetet vid det havererade postflygplanet. Carl-Johan Olofsson, militär insatschef, har varit säkerhetsansvarig för insatsen.

Lyft. Mats Widgren, Alpine Helikopter, lyfter ­haveridelar. Arbetsdagarna har rättats efter dagsljuset, och jägarbataljonen, som bar säkerhetsansvaret, har varit först in och sist ut på haveriplats­en varje dag. ”Helikoptrarna hade svårt att flyga i mörker så det var viktigt att inte bli fast på fjäll­et”, säger Olofsson.

Lyft. Mats Widgren, Alpine Helikopter, lyfter ­haveridelar. Arbetsdagarna har rättats efter dagsljuset, och jägarbataljonen, som bar säkerhetsansvaret, har varit först in och sist ut på haveriplats­en varje dag. ”Helikoptrarna hade svårt att flyga i mörker så det var viktigt att inte bli fast på fjäll­et”, säger Olofsson.

Foto: Arméns jägarbataljon

Arvidsjaur2016-01-12 15:44

Olofsson medverkade vid insatsen när ett plan störtade in i Kebnekaise 2012. I fredags åkte han upp för att delta i arbetet med det kraschade postflygplanet i närheten av Akkajaure.

– I Kebnekaise var det en fullständig chock att se ett sådant plan så sönderdelat som det var, och det här planet var ännu värre. Det var verkligen inte mycket kvar av det. Det blev en liten chock att se hur haveriplatsen egentligen såg ut.

Olofssons telefon började ringa tidigt på fredagsmorgonen, men det tog flera timmar innan polisen och haverikommissionen begärde in stöd från Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur.

– Det slutade med att jag ringde till polisen och meddelade vilka resurser vi har och vad vi kan skicka direkt. Så från sju på morgonen var jag egentligen beredd. Ordern kom 12.30. Innan dess packade vi och gjorde i ordning allting. När uppgiften kom var vi snabbt iväg.

En stor del av arbetet har varit att bärga haveridelar, och även att samla ihop post.

– Det var fyra ton post så det låg brev runt hela haveriplatsen. Det behövde prioriteras att plocka in det innan allt blåste över hela fjället.

Att beskriva de bärgade haveridelarna är svårt.

– Det kom fram lite större delar i själva kratern när man började hacka med spett och spade. Det fanns tvåmeters bitar, och det kan finnas ännu större som är gömt under jorden, men uppe på ytan där var det bara smådelar egentligen. Allt från bitar av inredning till metall och glasfiber.

Flygfotogenet har inte varit något hinder i arbetet.

– Doften är väldigt skarp. Efter att ha jobbat där en dag luktar man som om man har badat i flygfotogen. Men det ska inte vara någon fara, säger han. De yttre påfrestningarna för en sådan här insats är många, men även mentalt är det tufft.

– Framför allt när man leder en verksamhet så har man ganska hög anspänning, och med säkerhetsansvaret att man inte ska bli fast på platsen. Sedan är det saker man ser som inte är alltför trevliga. Särskilt i Kebnekaise var det så. I det här fallet är det inte så mycket kvar så man har inte sett så mycket kvarlevor. Så visst, det är påfrestande. Men där har vi bra hantering inom Försvarsmakten.

Olofsson säger att insatsen fungerat väl, vilket han anser beror på samarbetet mellan aktörerna.

– Efter att man bärgade flygplanet i Kebnekaise hade vi ett redan effektivt team som nu fortsatte med den här uppgiften. Samarbetet mellan myndigheterna har fungerat jättebra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om