Lappjävel. Ni får säkert bidrag för allting. Varför talar ni inte svenska? Var kommer din familj ifrån, egentligen?
Västerbottniska artisten Sara Ajnnaks framträdande lämnar en med mycket tankar, allvar och en klump i halsen. Genom film, musik och jojk berättar hon sin egen och familjens historia i musikföreställningen Sjávouste Buökttiet - revolution of silence. Under jubileumsveckan i Tråante i februari, där det firades att det var 100 år sedan det första samiska landsmötet hölls i Trondheim, premiärvisades musikföreställningen. Projektet har finansierats av svenska och norska Sametingen, samt svenska statens kulturråd och Trondheim kommun.
Tillsammans med musikproducenten spelas och sjungs det under drygt en timme. Allt är egenskrivet och musik görs tillsammans med Fred Endresen. Det handlar om berättelser i hennes närhet, mycket handlar om hur koloniseringen påverkat hennes egen familj.
– Mamma, ser jag ut som en same? Bitarna skulle falla på plats, jag skulle forma min egen identitet. Jag minns så väl när jag gick ut skolan och tittade min lärare djupt in i ögonen och sa: tack. Tack för tre jävla skitår, säger Sara. Bland annat hade hon velat läsa samiska mej inte fått någon möjlighet, och engagemanget från skolan kändes svalt.
Efter Saras engagerande och tankeväckande föreställning framförde Jörgen Stenberg med sitt band ett antal låtar, både gamla och nyskrivet material. Jörgen syns också en kort stund i den omdebatterade filmen Sameblod, som under helgen visats två gånger med efterföljande diskussioner.