När ett Herculesplan kraschade in i Kebnekaise 2012 var Carl-Johan Olofsson militär insatschef för hela styrkan när det gällde såväl att söka efter kvarlevor och svarta lådor som bärgningen av haveridelar.
– Vad jag har sett av bilder från haveriplatsen nu så är den ju inte så extrem. Kebnekaise var ju brant och väldigt svårt. Nu är det ju på platt mark, men det är ju väldigt extremt klimat nu när det är så kallt, och dessutom ljust så få timmar på dagen, säger Mats Carlsson.
Carlsson har talat med Carl-Johan Olofsson, som på fredagseftermiddagen begav sig upp mot lapplandsfjällen.
– Han satt i helikoptern så det var lite svårt att höra. De är ju väldigt duktiga på det här med subarktisk förmåga. Det var inte helt klart vad de behöver för stöd, men till en början ska de försöka hjälpa till och se så det går att vara där och jobba. Alltså upprätta något sorts läger, slå upp något tält där det finns värme, se till att stötta med transporter. Men till en början: se till att det går att vara där. För det är ju jättekallt och det är väglöst land och ganska långt ifrån bebyggelse.
Dagsljus är en bristvara så här års och den kalla temperaturen försvårar insatsen. Idag är det närmare trettio minusgrader och en del vind.
– Det går ju som inte att vara där och undersöka haveriplatsen om man inte har någonstans att värma sig. Man måste ju kunna få i sig vätska och mat om man ska jobba där.
Den här sortens insats är ovanlig, och senast var just flygkraschen 2012.
– I och med att Carl-Johan och bergsplutonen har varit där uppe i Kebnekaise så har de ju byggt på sig ännu mer erfarenheter, så det är ju precis rätt folk att skicka dit.