Under det förra seklet och en bit in på det nuvarande fick Baktsjaur stor riksomfattande uppmärksamhet för sina många manliga idrottsstjärnor som växt upp i byn. Egentligen började den idrottska ”Baktsjaurseran” redan i slutat på 1800-talet. ”Gammel-Grubben” Jakob Albert Grubbström (1869-1936) började då på allvar utmana en annan Lapplansbo, Pjeskersonen Lars Olofsson, som dittills varit 1890-talets stora skidkung. Runt sekelskiftet 1900 övertog allt mera nybyggaren J.A.Grubbström landets skidtron. Kraftkarlen ”Gam-Grubben” kom därefter under många år att anses närmast oslagbar i de skidlopp där det handlade om tungt före. Förutom SM-silver i 95-km-loppet 1896 kröntes hans digra meritlista med ett SM-guld året därpå då han vann 25 km-loppet som då avgjordes i Gävle.
Även J.A:s yngre bror Anders Edvin (Lill-Grubben) (1874-1942) var en duktig ”rännare” men blev ändå aldrig lika berömd och omtalad som sin äldre bror.
Skogsarbetaren Verner Lundström (1901-1983) var Baktsjaurs nästa omtalade skidkung. Han var född och uppväxt i byn och började delta i skidtävlingar i 25-årsåldern. Han tävlade till en början för grannbyn Glommersträsk men värvades i mitten av 1920-talet över till Arvidsjaurs IF.
Verner deltog i fem SM-lopp tog som bäst ett brons på tremilen i Östersund 1932. Som hans mest meriterande seger räknas ändå den överraskande segern i Vasaloppet 1930 som genomfördes i uruselt före och som gått till historien som ett av de uthållighetskrävande Vasalopp genom tiderna. Lundström åkte in som ohotad vinnare på tiden sex timmar, 56 minuter och 30 sekunder.
Byns nästa idrottskändis var bilkungen Sten-Hugo Grubbström, född 1940 och sonson till skidlegendaren ”Gam-Grubben”. Sten-Hugo blev dock ingen skidåkare utan tävlade istället framgångsrikt i olika typer av biltävlingar under åren 1968-1980. Mest då i rallycross och isbanetävlingar, men också emellanåt i rallytävlingar och backtävlingar. Inför ofta storpublik gjorde sig Sten-Hugo uppskattad för sin skickliga körstil och sin tuffhet i loppen. Mellan åren 1974-1980 lyckades han kvalificera sig till A-finalen i rallycross hela tolv gånger.
Även om Sten-Hugo sedan länge är Arvidsjaurbo så har han ändå kvar i sin ägo sitt kära barndomshem i Brännet, Baktsjaur.
Staffan Lundström, född 1954 och sedan länge bosatt i Piteå, var den idrottskille från Baktsjaur som under 80-talet såg till att byn fortsatt blev riksomtalad. Staffan var under detta årtionde mycket framgångsrik på löparbanorna både inom- och utomhus, främst då på sträckorna 1500 m och 5000 m.
Lundström deltog i friidrottslandslaget åren 1982-84 och vann tre SM-guld, ett SM-brons och två JSM-brons. Han var dessutom med i två friidrotts-EM och sprang även i Finnkampen. När en reporter från sportradion en gång frågade hur han burit sig åt för att hamna i friidrottslandslaget med Lapplands inland som utgångspunkt lär Staffan glatt ha svarat: ”Om man är född i Baktsjaur så skapar de geografiska kraven automatiskt en idrottsman. Där ligger nämligen vardagen till grund för överlevnaden. På somrarna kan man inte stå stilla för myggen och på vintern måste man röra på sig för att man inte ska frysa ihjäl ”.
Sist men absolut inte minst bland sportprofiler med rötter i lilla Baktsjaur är fartfantomen i enduro Per Gunnar Lundmark. Han blev allmänt känd under smeknamnet ”P-G”. Lundmark blev rikskänd och mycket omtalad och fick till och med titeln ”Ökenkungen” efter sina fem raka starter i det erkänt tuffa Paris Dakar-rallyt.
P-G, född 1961, började köra enduro på allvar i tävlingssammanhang först som 29-åring 1990. Riktigt stor rikskändis blev P-G Lundmark efter att han år 2003 slutat på en hedrande sjätteplats totalt i Dakar-Parisrallyt, med bland annat två imponerande sträcksegrar.
Även numera Älvsbybon P-G och Pitebon Lundström tillhör skaran utflyttade Baktsjaursbor med fritidshus kvar i uppväxtbyn.