Vid senastefullmäktige valde majoriteten att bordlägga ett flertal ärenden, däribland ersättare av betydande roller inom socialnämnden.
Annika Öberg (C) utsågs vid senaste sammanträdet för socialnämnden till tillfällig ordförande, Karin Lindgren (S) utsågs till vice.
– Vi utsåg också en person som ansvarar för att skriva på papper i brådskande ärenden gällande polishandläggning. Till det utsågs Karin Lindgren fram till nästa kommunfullmäktige, och detsamma med de andra, säger Åhman, som av främst hälsoskäl lämnar sin post vid årsskiftet.
Hur känns det att lämna nu när det är så turbulent?
– Jag tycker inte alls det är bra men det fanns inte annat att göra, vi var ju tvungna att ordna det just nu. Jag tycker det är skandal att vi i dag har sådana politiker så det blir så här. Det är väldigt dåligt.
Hur har det kunnat bli så här?
– Jag hade ju inte tänkt sätta mig i den här stolen igen, men då ringde man ju inför förra valet och ber att jag tar över. Jag sa då max två år, och nu har det gått. Så man har haft den tiden på sig att få fram kandidater, men inte ett finger har lyfts. Jag tycker det är skrämmande.
Du har varit ordförande i 16 år. Hur har det varit?
– Det är väl den vrångaste posten, det finns väl inget politiskt uppdrag som är mer komplicerat än det här egentligen. Men det är ju också ett fantastiskt intressant uppdrag. Hade jag varit frisk och tio år yngre så hade jag gärna suttit kvar. Det har varit väldigt intressant och mycket vatten har runnit under broarna, mycket har förändrats.
Hade du velat ändra något?
– Jag är inte stolt över det, men jag har varit med och avvecklat 50 särskilda boendeplatser i Arvidsjaur, av ekonomiska skäl. Det skulle i dag behövas ett till trygghetsboende. Vi har världens bästa hemtjänst här, men jag mår dåligt när jag tänker på hur många som bara är hemma, som knappt tar sig ur sängen och bara träffar hemtjänsten ett par gånger per dygn. Tala om ensamt, så blir det ju inte om man bor i ett trygghetsboende. Det är andra förutsättningar där.
Vad ska du göra nu?
– Just nu sorterar jag ut papper och mejl, avslutar uppdraget, och det känns lite vemodigt, det måste jag säga. Sedan så jag vet inte riktigt, men nog tror jag att jag hittar på något att göra.