Säg Ånyo och de flesta Arvidsjaurbor nickar igenkännande. Hit går man in för att hitta ett fynd eller kanske lämna in det man inte själv längre vill ha.
- Här säljer vi bara saker, inte skräp, säger Eva Bjuhr.
Hon får ofta frågan om det är någon idé att lämna in "skräpet" och på den frågan är svaret alltid ja. Det är upp till personalen att bedöma vad som går att sälja och med lite fantasi och uppfinningsrikedom går det mesta att använda.
Fantasi
En presentpappershållare i trä såldes, efter lite omjusteringar, som en skoknytarbänk.
En gammal stereobänk på hjul kan, med bortplockad glasdörr och en fin skiva på, förvandlas till en köksö.
- Man måste vara lite fiffig se förutsättningarna i saker och ting, alltid finns det något sätt de går att användas på, säger Eva.
Personalen prissätter själv, men dyrt blir det aldrig. Då skulle själva vitsen med återvinning gå förlorad.
De saker som sedan står för länge reas ut och sista anhalten är gratisbordet. Skulle de sedan, mot förmodan, finnas kvar får återvinningscentralen besök. Men det är få grejor som hamnar där. Högt räknat fem procent av allt som kommer in. Och det är mängder.
Efter kartongvägning under ett helt år och en uppskattad beräkning av alla möbler, 1 304 stycken, fick de svart på vitt. En hisnande siffra.
- 40 ton på ett år, och det är vi som jobbar här som har lyft allt. Gymkort känns överflödigt, säger Eva Bjuhr och suckar.
Men annorlunda skulle hon inte vilja ha det, eller jo större lokaler lika centralt vore såklart önskvärt för att rymma dessa mängder, men hon vill inte att strömmen av inlämnade grejor ska sina.
- Folk är fantastiska på att bära hit saker och det bara växer.
Stamkunder
Vanligast just nu är soffbord, men det varierar också med årstiden.
På våren, när sommarstugorna städas, lämnas många saker in till Ånyo.
På hösten kommer flygeleverna och tömmer lagret till sina hushåll, när utbildningen är slut bärs grejerna tillbaka. I väntan på nästa gäng.
Återvinningscirkeln är sluten.