Återförening - en lång och jobbig process
Att få till en återförening mellan make/maka eller barn för redan anlända flyktingar till Sverige är som regel en lång och omständig process. Det säger flyktingsekreterare Christina Lövgren vid Arvidsjaurs flyktingmottagning som varit delaktigt i att Dina Balsha och Abbas Majeed har kunna förenas.
Christina Lövgren är flyktingsekreterare i Arvidsjaur. Hon berättar att man i dagsläget jobbar med fem ärenden om återförening mellan närstående flyktingar. Dina Balsha försäkrar att Christina (till höger) varit ett stort stöd för henne och maken Abbas under återföreningsprocessen.
Foto: Nils Widman
- Det absolut första rådet jag ger när en flykting framför tankar om ett återförenande med en anhörig är att den personen som är kvar ska ta kontakt med den svenska ambassaden i sitt hemland i ärendet, säger Lövgren som berättar att väntetiden innan processen kan påbörjas är lång, vanligtvis minst tio månader efter kontakten med ambassaden.
Hjälper till
När processen sedan framskridit så långt som till en personintervju med den enskilde klienten så är det ideellt arbetande Röda korset som oftast genomför den träffen.
- Det händer att jag följer med som stöd men medverkar aldrig i själva intervjun, klargör flyktingsekreterare Lövgren som berättar att hennes huvuduppgift i processen istället är att hjälpa till att fixa saker som personbevis, kopier på uppehållstillstånd samt att ordna intyg på att de som behöver hjälp är rätt folkbokförda.
I dagsläget finns för Arvidsjaurs flyktingsmottagnings del fem ytterligare ärenden där man jobbar för en återförening.
Det ska tilläggas att det i slutändan förstås är Migrantionsverket som har sista ordet i varje enskilt fall huruvida närstående make/maka eller minderåriga barn till en redan nyanländ flykting ska anses berättigad att få komma efter och få uppehållstillstånd i Sverige.
Så jobbar vi med nyheter