Det luktar nybryggt kaffe i den ljusa bostaden en liten bit från Arvidsjaurs centrum, och balkongdörrarna står öppna ut mot vattnet. Som tonåring hade Åsa Lidström inte en tanke på att bo kvar i Arvidsjaur. Hon ville se världen och bo på annat håll. Och så blev det. Resor och lång studietid i Umeå höll henne borta från hembygden. Men, när hon och pojkvännen Tom Isaksson var klara med studierna flyttade de hem. Till Arvidsjaur.
- Vi tänkte inte så mycket på det, det kändes helt naturligt att flytta tillbaka.
Drömhuset
Efter fem år i sitt första gemensamma hus har de nu flyttat till drömhuset. En numera vit funkisvilla nere vid Nyborgtjärn. Men det har krävts mycket jobb för att få villan beboelig.
- Den var rätt eftersatt när vi köpte den. Och så var huset rött. Men, vi jobbade alla lediga stunder under en månad för att snabbt få det färdigt.
I dag är rena vita ytor det som möter än när man kommer upp för den vridna trappen, och det öppna köket sitter ihop med vardagsrummet. Bredvid soffan finns en dörr ut till balkongen. Den är inte renoverad ännu, men utsikten behöver de inte göra något åt. De mörka granarna speglar sig i den blanka tjärnen.
- Jo, det här är nog mitt drömhus, säger Åsa.
Allt finns i Arvidsjaur
Barnen Nova och Elis sitter vid köksbordet och trär pärlhalsband. Åsa berättar att hela familjen trivs bra i Arvidsjaur. Allt finns. Närheten till vännerna, butikerna och familjen. Egentligen är det inget som saknas. Elis, tre år, får frågan om han saknar något i Arvidsjaur.
- Pappa! säger han.
Jo, pappa Tom, som jobbar på annan ort, är förstås saknad. Det håller hela familjen med om.