Mannen fick sitt bäcken krossat i en olycka för några år sedan och gick sedan sjukskriven i ett och ett halvt år. Sedan kände han sig frisk nog för att kunna börja arbeta heltid och gjorde så i knappt ett år.
Men sedan orkade han inte längre på grund av värk i stuss, vader och lår och kramp i lår och vader. Mannens vänstra fot är också bortdomnad till följd av olyckan. I arbetet satt han still i tio-tolv timmar i sträck, vilket till sist blev omöjligt.
Efter att ha mått dåligt under fem veckors tid sjukskrev han sig, men någon sjukpenning från Försäkringskassan kom inte.
Mannen skriver i sin anmälan att om han inte hade haft pengar sparade i fonder hade ekonomin aldrig gått ihop. Till sist tvingades han gå till socialen för att få hjälp.
Vill ha kompensation
Först efter fyra och en halv månad tog Försäkringskassan beslutet att ge mannen sjukpenning, detta grundades bland annat på hans egna brev till kassan i Luleå.Mannen skriver i anmälan att han vill ha någon slags kompensation för sitt psysiska lidande och menar att han inte är ensam om att ha upplevt dessa problem med kassan.
Han menar att grunden till varför det tog så lång tid att betala ut sjukpenningen var att hans läkare i Arvidsjaur och Försäkringskassan i Luleå inte var överens om hur hans ärende skulle behandlas.