Arne träffade sina gamla FN-kamrater

JUBILEUM. K-pist, uniform och en hälsningsfras. Utrustningen var påver för 50 år sedan när de första svenska FN-soldaterna sändes ut i världen. Arne Larsson, Arvidsjaur, var en av dem som åkte till Suez. Förra helgen fick han möta sina gamla FN-kamrater.- Det var pompa och ståt och högtidligt värre, säger Arne Larsson.

Arvidsjaur2006-11-23 00:00
Han talar om den gångna helgen då han tillsammans med
ytterligare ett hundratal personer ur den historiska första svenska beväpnade FN-bataljonen samlades till 50-årsjubileum på Svea Livgarde i Stockholm.

Festligheter

Festligheterna inleddes utanför Stockholms i samband med högvaktsavlösningen. FN-veteranerna fick ta emot medaljer och hedersbetygelser av ett koppel höga militärer med ÖB Håkan Syren och försvarsmaktens ställföreträdande insatschef generalmajor Anders Lindström i spetsen. Bland de höga militärerna fanns också ställföreträdande chefen för Svea Livgarde, en före detta Arvidsjaursbo vid namn Dag Liden.

Suez-rapporter

Bland veteranerna återfanns också en annan före detta Arvidsjaursbo - Hjalmar "Jalle" Johansson - en gång framstående skidjunior, numera bosatt i Örnsköldsvik.

- På den tiden hade Jalle flyttat till Skellefteå där han arbetade som journalist vid Norra Västerbotten. Han skrev och skickade rapporter från Suez till hemmaredaktionen, berättar Arne Larsson.

Helgens veteranträff var den första som Arne bevistat. Jubileumskvällen tillbringades på Svea Livgarde där det serverades både god mat och många gamla minnen från tiden då Sverige skickade ut den beväpnade truppen till en oroshärd.

- Så himla stridsberedda var vi väl kanske inte, säger Larsson, som var färsk fallskärmsjägare den 18 november 1956 då bataljonen lyfte från Bromma.

"Det var ganska lugnt"

- Vi fick uniform, k-pist och en arabisk hälsningsfras. Någon utbildning i övrigt förutom det vi hade lärt oss under värnplikten fick vi inte. De som åker iväg i dag får en helt annan utbildning.

- Men jag behövde dessbättre aldrig använda vapnet. Det var ganska lugnt i Suez, det räckte nog med att vi var där för att lugna ner de stridande parterna. Men visst, det var inte ofarligt, det var gott om minor i sanden, ibland besköts tältförläggningarna så vi fick gräva ner tälten djupt i sanden.

Efter ett halvår var missionen över och Arne Larsson och hans kamrater fick återvända hem.

- Då var jag övertygad om att det skulle bli lugnt i Mellanöstern. Jag trodde aldrig att oroligheterna skulle tillta på det sätt som det har gjort mellan till exempel Israel och Palestina, säger Arne Larsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om