I november 2008 kom Alireza till Sverige. Då var han 16 år, och det hade tagit honom nästan ett helt år att resa från Iran till Luleå. Gömd i långtradare, bilar och bussar tog han sig allt längre bort från ett liv i rädsla. Men också allt längre bort från sin familj. Familjen kommer från Afghanistan, men när pappan blev dödad flydde de till Iran.
Alireza påbörjade sin resa utan att veta vart han skulle hamna. På bussen mellan Luleå och Arvidsjaur kom alla tankar.
- Det var mörkt och kallt, och allt jag kunde se var snö och träd. Jag ville bara gråta.
Sökte i nio veckor
Alireza började genast jobba för att kunna hitta sin familj och kanske kunna få dem till Sverige. Med bara drygt ett år kvar till sin artonårsdag var tiden knapp. Han visste att chanserna för att få en familjeåteranknytning godkänd efter det att han fyllt arton var obefintliga. Hösten 2009 hade han tillräckligt med pengar för att åka till Iran. I nio veckor sökte han efter sin familj utan att hitta dem. Tillbaka i Arvidsjaur blev vardagen tung. Alireza fick svårt att koncentrera sig på skolan, och hans gode man Christina Arvidsson var orolig för honom.
- Han kunde nästan inte fungera, allt han tänkte på var sin familj, säger hon.
Under sin resa till Iran hade han lämnat ut sitt nya svenska telefonnummer till sina vänner, ifall de skulle se något.
- En dag ringde telefonen. Det var min vän från Iran som hade sett min lillebror spela fotboll mitt i Teheran, berättar Alireza.
Stor skillnad
Lillasyster Narges zappar mellan barnkanalerna på den nyinstallerade tv:n. Nu bor de äntligen tillsammans i Arvidsjaur. Efter samtalet från vännen i Iran tog det närmare tio månader för familjen att få ordning på alla papper och tillstånd, och inte minst att få ihop pengar. Till slut landade de äntligen på flyplatsen i Skellefteå.
- Det är otroligt stor skillnad mot innan, nu ler Alireza igen, säger Christina Arvidsson.