Marina Renberg och systern polisanmälde händelsen som vållande till annans död.
För ett antal år sedan drabbades Anita Åkerlund Renberg av bröstcancer. Cancern spred sig till lungorna och så småningom också till skelettet. Den sistnämnda cancern gav henne svåra smärtor som hölls i schack med morfin.
För drygt ett år sedan fick Anita, som blev 79 år, en infektion och hamnade på korttidsboendet Bryggan i Arvidsjaur där meningen var att hon skulle få vila upp sig.
Dottern Marina Renberg berättar att efter några dagar började Anita pigga på sig.
– Mamma var uppe och gick med rollatorn, åt sina måltider och såg på skidskytte. Flera ur familjen var och hälsade på. Allt verkade bra och hon var pigg och glad.
Men sen hände något. Den tredje januari märkte döttrarna att Anita började få ont, detta trots att hon tog sitt morfin som hon nu börjat få från färdigpackade dospåsar. Hon blev snabbt sämre.
– Vi slog larm om detta flera gånger på kort tid men det blev ingen förbättring, säger Marina.
Den 8 januari följde Marina henne till tandläkaren. Mamman hade då så ont att hon knappt kom upp i rullstolen.
– Det var fruktansvärt att se henne falla igenom som hon gjorde. Hon hade så ont och satt bara och hängde, säger Marina med darr på rösten.
Dagen efter beslutades att mamman skulle åka hem till sin lägenhet i trygghetsboendet Ringelsta, också det i Arvidsjaur. Det togs också beslut om att höja mammans morfindos då den dos hon fick inte verkade hjälpa längre.
Vad döttrarna inte visste var att mammans morfin stulits ur dospåsarna och bytts ut mot bisolvon som är ett receptfritt slemlösande preparat där tabletterna liknar morfintabletterna till utseendet.
Att tabletterna bytts ut upptäcktes av den medicinskt ansvariga sköterskan i samband med att hon gick igenom Anitas medicin. Det skedde den 9 januari. Anita hade då varit utan det långtidsverkande morfinet i sex dagar.
Den 12 januari upptäckte man att påsarna skurits upp med ett fem millimeter långt snitt och att det var genom det lilla snittet som tabletterna bytts ut.
Efter att ha varit helt utan morfin i nästan en vecka får Anita nu åter morfin – men i alldeles för hög dos.
– Meningen var att mamma skulle få dropp och grunddosen av morfin som hon var van med men det blev fel i överlämningen från Bryggan till vårdcentralen dit hon flyttades. Hon fick istället den förhöjda dosen morfin och inget dropp. Njurarna klarade inte av det. Det blev som en överdos och kroppen stängde ner. Hon hamnade i morfinkoma. Läkaren jag pratade med förklarade att det blev alldeles för starkt. Jag vet inte hur det kunde bli så fel.
Anita Åkerlund Renberg avled efter en vecka på korttidsboendet Bryggan där hennes morfin byttes mot bisolvon.
Den 13 januari 2024 dör mamma Anita. Döttrarna är helt övertygade om att det uteblivna morfinet och därefter den alldeles för höga dosen morfin orsakade hennes död.
– Det tog livet av mamma. Hon dog alldeles för tidigt, säger Marinas syster.
Båda är mycket kritiska till hur ärendet hanterats och tycker att kommunen slätat över händelsen.
– Vi har anmält både till polisen, Ivo och patientskadenämnden och vården anmälde det till Ivo. När jag pratade med socialchefen sade han bara att det var upp till polisen att reda ut vad som hänt. Det kändes så nonchalant.
Döttrarna har svårt att prata om det som hände. Det river upp sår, men de vill inte låta det som hänt få passera obemärkt. Det har dessutom visat sig att Anitas fall inte är det enda.
– Mamma drabbades i januari. I april skedde ytterligare en medicinstöld och i november två till. Jag tror att allt är anmält. Samtliga stölder har skett på Bryggan som är ett korttidsboende, så det finns säkert fler fall som aldrig upptäckts. Få stannar ju länge där. Jag tror att mörkertalet är stort, säger Marina och tillägger:
– Efter att mamma dött skulle det vidtas åtgärder så att det skulle krävas dubbelsignering för att hämta ut medicin ur de låsta och patientbundna medicinskåpen. De kanske jobbade så ett tag men i april hände det ju igen. Man undrar hur det gick till. De slutade väl med dubbelsignering men jag vet inte varför, kanske tog det för mycket resurser.
Några timmar innan Anita dog fick hennes man komma in till henne och hålla hennes hand. "Det var ändå fint att pappa fick träffa henne och ta farväl", säger Marina Renberg.
Marina och systern har svårt att förstå att varken kommunen eller polisen kunnat komma underfund med hur stölderna gått till eller vem/vilka som ligger bakom.
På frågan vad som är det värsta med allt som hänt, blir Marina tyst en stund, sen säger hon:
– Sjuka människor drabbas och de får inte stopp på det. För tre månader sedan upptäcktes två nya fall. Sedan tänker jag som sagt på mörkertalet. Mamma fick inte den vård hon var lovad och dog i förtid.