Anhöriga protesterar mot sparförslag
- Det går inte i ord beskriva så värdefullt demensteamet har varit för oss anhöriga. Var vänder vi oss nu med våra funderingar och för att få stöd? Det säger Minette Lidström, som menar att en av konsekvenserna av detta blir att anhöriga inte orkar längre.
Vården litar till kärleken. Minette Lidströms man Rolf fick sin stroke konstaterad 2004. Men redan två år innan fanns tecknen där. "Det var två mycket smärtsamma år och när vi fick veta vad det var blev allt bara kaos"
Foto: Annelie Nilsson
Minette Lidström beskriver själv den hopplöshet och den vanmakt man som anhörig känner när ens livskamrat drabbas av en hjärnsjukdom. Hur viktigt det då är med kontakt med andra i samma situation och med liknande erfarenheter, men också det stöd som demensteamets anställda ger i form av kunskap.
Bearbeta det som hänt
Vanligtvis fås diagnosen på något av de större sjukhusen, sen blir man hemskickad. Då är det viktigt med en nära kontakt i kommunen så att man dels kan få bearbeta det som hänt men också få information och hjälp med att förstå hur man på bästa sätt kan vårda den sjuke i hemmet.
- Allt förändras när man får ett sådant här besked. Då är stödet demensteamet kan ge oerhört viktigt, säger Vivianne Ericson, som är i en liknande situation.
Hon och hennes man har flyttat till Arvidsjaur från Piteå och den hjälp de fått via kommunens demensteam ser hon som helt ovärderlig. Det handlar om allt från kunskap om sjukdomsförloppet till praktiska tips om hur man får vardagen att fungera.
- Det är den som är frisk som ska tänka hela tiden och man är ständigt på helspänn, säger Vivianne Ericson.
Annica Danielsson Weidl, diakoniassistent vid Arvidsjaurs församling, är både anhörig och en av dem som jobbat med de studiecirklar och det anhörigcafé demensteamet anordnat tillsammans med Arvidsjaurs församling/EFS och ABF.
- Det tillkommer hela tiden nya människor som behöver hjälp. Det här kan drabba vem som helst när som helst, säger Annica Danielsson Weidl, som kan jämföra hur det var innan demensteamet fanns.
- I vårt arbete inom församlingen stöter vi också ofta på människor med dessa diagnoser. Att ha någonstans att kunna vända sig med sina funderingar och frågor är då viktigt.
- Vi anhöriga kan bidra med erfarenheter, men vi saknar fakta om sjukdomen. Det är kommunens ansvar att stå för kompetensen, anser Annica Danielsson Weidl.
I skrivelserna till socialnämnden ifrågasätter man nedläggningen och påpekar att det knappast kan bli en besparing för kommunen när anhöriga inte orkar vårda den sjuke i hemmet hur länge som helst.
Så jobbar vi med nyheter