Att kunna skilja på sak och person. En egenskap som skulle visa sig vara värdefull för Lotta Åman när hon gjorde karriär i politiken i Arvidsjaur. En tanke på Skogsgatan. Här har morgonen startat med gahkkubak. Det är onsdag. 13 februari. Veckorna flyger fram, säger Åman, medan hon fingrar på bordstabletten i köket hemma i villan. Någonstans var det nog här det började, och även här det slutade, den politiska karriären i Arvidsjaur. Många stora beslut fattas ju hemma vid köksbordet.
– Hade jag inte haft min familj och mina vänner som stöttar mig hade jag inte pallat. Det hade inte gått.
Den värsta stormen har lagt sig nu. Vindarna som friskade på vid nomineringen och slutligen omröstningen om S kandidat till kommunalrådsposten i höstas, har mojnat. Men än är det en märkbart berörd kvinna som stundvis vandrar bort med tårad blick för att söka andrum och ord.
Det var en intern grej inom partiet som fick Lotta Åman att i mitten av oktober 2018 meddela att hon inte skulle kandidera till kommunalrådsposten inför nästa mandatperiod.
– Det interna tänker jag inte kommentera. Jag är inte ute efter att smutskasta mitt parti. Men efter jag gått ut och berättat om mitt beslut var det många som hörde av sig och visade stöd för att jag skulle kandidera, och så fick det bli.
Vänsterpartiet var ute tidigt och klargjorde att man inte skulle ingå i en valteknisk samverkan med S om det var Lotta Åman man tänkte lyfta fram som kommunalråd.
– Och vad V gör och inte tänker jag inte ha någon åsikt om. Vad jag kan säga är att den här posten är ett förtroendeuppdrag man har till låns. Vad partimedlemmarna anser ska respekteras. Det jag är besviken på är tillvägagångssättet. Allt kom som en överraskning.
Sara Lundberg seglade nämligen in som en överraskande joker bara timmar innan omröstningen och vann med mer än 50 procent av rösterna.
Lotta Åman har varit socialdemokrat från unga tonåren, alltid mer eller mindre engagerad. Sista sex åren mer. När Jerry Johansson plötsligt meddelande sin avgång, valdes Åman ut att axla uppdraget.
– Då hade jag redan suttit i såväl KF som KS ett tag.
Åman valdes om inför nästa mandatperiod, och sedan dess har det varit 100 procent politik. Till i dagsläget betydligt mindre. Hon har kvar platsen i kommunfullmäktige, men suget är det sådär med.
– I början kände jag bara ”jag skiter i allt”, men när allt landat ser jag att platsen i KF är min, jag är vald av folket att sitta där. Jag brinner fortfarande för ideologin, men allt det här kommer ta sin tid att smälta. Det var en otrolig tomhet som infann sig den 31 december. Att gå från hundra till noll, att lämna offentligheten och ta ett kliv in i en rätt så kompakt tystnad.
Men det sägs att hur än man släpper en katt, landar den alltid på fötterna. Kanske är så också fallet med Arvidsjaurs före detta kommunalråd.
– Jag hade önskat mig fyra år till i politiken i Arvidsjaur, för att sedan söka mig mot riksdagspolitiken. Men det känns ändå rätt skönt att gå tillbaka till det vanliga livet.
Lotta Åman ses numera som kommunanställd på den rehabavdelning hon varit tjänstledig från. Hon har fått mycket tid över till sina passioner: bakning och matlagning. Sedan en tid tillbaka har hon ett regeringsuppdrag som insynsråd, och sitter i Kommunals styrelse. Hon tror att de senaste årens uppdrag har påverkat hennes sätt att se på sitt gamla jobb.
– Jag kommer definitivt fortsätta vara en som säger vad jag tycker.