På Powerpoint-presentationen dyker en fråga upp. Hur är det att vara ensamkommande flyktingbarn i Sverige? Det talar han länge kring, Trésor Bishyika. Det är en fråga som han ofta får, och något som han funderat mycket på.
– Det är mycket som ska rymmas i det svaret. Jag funderade länge när jag fick den i början. Till slut bestämde jag mig för att inte svara. Hur ska jag svara för att samhället ska bli nöjd? Jag kände till slut att jag ville börja fråga tillbaka också. Om du vill veta hur det är för mig att komma till dig, då kan du väl förklara hur det är för dig att ta emot mig?
Tresór berättar hur det har varit för honom att komma till Sverige från Kongo. Efter sex månader på ett transitboende i Stockholm hänvisades han till Sorsele. Idag studerar han ekonomi vid Stockholms universitet.
– Det har gått nio år sedan jag kom hit, så jag har numera ett förhållande med Sverige. Det har tagit lång tid för mig att säga det, säger han skämtsamt inledningsvis.
Tresór går igenom problematiken som ofta staplas upp gentemot människor som flytt till Sverige.
– Folk klagar på att vi talar dålig svenska. Ja, såklart. Svenska är inte ett lätt språk. Jag kan också tala dålig svenska, säger han, fastän det inte stämmer. Tresór behärskar svenska språket bättre än många som bott i Sverige hela sitt liv.
Han har gått gymnasiet i Arvidsjaur, och det var först när han kom hit som han för första gången blev utsatt för rasism i Sverige.
– Det här har jag faktiskt aldrig sagt till någon. Jag och två kompisar var på väg till hotell Laponia för att dansa och ha kul. Då körde en bil förbi oss, en bildörr öppnades och någon skrek "jävla neger åk tillbaka".
Poltiken behöver förbättras. Det talas mycket om siffror och statistik, men det säger egentligen ingenting, menar han
– Sverige är exemplariskt när det gäller att ta emot flyktingar. Men hur exemplariska är vi på att integrera dem?
Även om Tresór tycker att politiken har en del att förbättra, men är tydlig med integration ligger på allas ansvar.
– Det finns en låg acceptans mot flyktingar. Är det så omöjligt att hälsa på gatan? Och det här handlar inte om pengar, det handlar om hjärta. Det är upp till Sverige att ta emot flyktingar, det är upp till kommunen att integrera. Men alla kan göra skillnad, göra sin del. Bara till exempel genom att hälsa på varandra. Det är upp till oss alla att göra skillnad. Varenda en av oss.