Längst bak i plenisalen finns två ljudisolerade glaskuber. Genom de gläntande dörrarna hörs mumlande röster. Det är de fyra tolkar som under hela sametingets plenum direkttolkar från svenska till lule-, nord- och sydsamiska, och tvärtom om det skulle behövas.
Per Anders Vannar har tolkat ett par år, och går just nu en tolkarkurs på distans för att bli auktoriserad.
- Jag tycker att det är ett bra extraknäck när renskötseln går lite trögt, säger Per Anders Vannar (bilden).
Han är van vid ensamheten i Jokkmokks skogar, tystnaden med renarna och stillheten i naturen. Precis det som lulesamiskan är så bra på att beskriva. I plenumsalen är det helt anndra ord som används, och det går åt mycket energi för att hitta de rätta översättningarna i samma sekund som han själv hör dem.
- Man blir väldigt trött i huvudet, men jag tycker om det. Det är ett bra sätt att träffa människor på.
Hemma i Jokkmokk talar Per Anders samiska så ofta han kan, och det händer att han blir inkallad som tolk även där.
- Jag har varit behjälplig vid en hälsovårdskontroll en gång. Men på kursen jag går lär vi oss att tolka i flera olika situationer, till exempel sjukhustolkning och juridiktolkning.
I plenisalen är det många som sitter med den ensidiga hörluren över örat för att höra tolkarna, även om Per Anders tror att alla kan svenska och förstår det som sägs i talarstolen.
- Många lyssnar nog på översättningen för att lära sig nya ord, tror han.