Och älsklingsysslan har bara växt med åren, bland annat så har han varit med och startat tågföreningen i Arvidsjaur, renoverat vagnar och lok och kört tågturer på somrarna för den nyfikne turisten.
Men sedan åtta år tillbaka så har han inte kunnat köra tågen som tågföreningen i Arvidsjaur äger och som han länge har varit medlem i.
- Min dotter var den som först lade märke till det när vi var ute på promenad. Då tittade hon på mig och sa "Men pappa, din arm är helt stilla", säger Stig.
Äntligen besked
Efter ett par vändor till både Sunderby sjukhus och Umeå universitetssjukhus fick han äntligen besked om varför kroppen spökade.Han hade Parkinsons.
- För mig är det viktiga att sjukdomen egentligen inte varit något problem för att jag ska kunna fortsätta med mitt tågintresse, men det har minskat om man säger så, säger Stig och ler.
I vardagsrummet ligger det rälsar utöver hela golvet och de slingrar sig runt golvlampan och in under soffan, och av de tio loken och 40 vagnarna är det bara en bråkdel som tagits upp ur lådorna som står i olika storlekar och former uppstaplade i både vardagsrummet och sovrummet. Lådornas olikhet beror på att han ropat in alla sina tågdelar på nätaktioner på internet, de flesta av dem han vunnit är rälsar.
Aktiv i föreningen
- Jag tror att om jag skulle bygga hela rälsen skulle den nog räcka en kilometer,
säger Stig.
Stig är fortfarande aktiv i tågföreningen, men allt som Stig har tyckt varit riktigt rolig, som att laga gamla lok, "det är som att jobba med en gammal bil, fast med mycket större delar", har han slutat med. Istället tar han emot bokningar på telefonen för sommarturerna till Slagnäs. Förutom det smider han planer för att få folk att bli lika förälskade i tågen som han själv är.
- Min treårige son brukar tycka det är roligt att leka med tågen när han är här, så det är en början, säger Stig.