På måndagen besökte hon Arvidsjaur och berättade hon om sitt liv och hur hennes adhd har påverkat det.
Hon står på scenen i Medborgarhuset. En glad och social kvinna med glimten i ögat. Men den historia hon berättar är allt annat än positiv. Det var först i vuxen ålder hon fick sin diagnos adhd och det gjorde att hon äntligen kunde förstå varför hon alltid hade känt sig annorlunda och utanför.
Fungerar normalt
- I dag kan jag fungera normalt, men det har inte alltid varit så. Jag var alltid tjejen som aldrig kunde sitta still, som pratade och som alltid åkte ut ur klassrummet. Jag var för mycket helt enkelt, säger Maria Andersson.
Hon berättar sin historia för att hjälpa andra tjejer i samma situation. Eftersom flickor vanligtvis upptäcks senare och inte får samma stöd som pojkar.
För Maria, som hade två missbrukande föräldrar, innebar uppväxten flera fosterhem. Hon berättar om ett liv i kaos där ordet "tyst" och "sitta still" fortfarande får det att knyta sig i magen.
- Jag var både social och hade lätt för att få kompisar. Men det funkade bara så länge jag själv fick bestämma och dessutom var jag den som alltid testade allt för att få uppmärksamhet, berättar hon.
Förstod sällan
Humöret svängde ofta kraftig. Från den glada sociala tjejen till rena raseriutbrott. Och de vuxna förstod sällan varför hon blev arg.
- Från sex års ålder visste jag att det var något fel på mig. De vuxna talade alltid om det för mig, säger Maria och berättar att förklaringen ansågs vara hennes missbrukande föräldrar.
Under tonårsperioden hade hon ofta ångest, kände sig värdelös och började strunta i allt. Hon kunde aldrig leva upp till de vuxnas krav. Det var också nu hon började missbruka både alkohol och droger.
Dömde aldrig
Men hon berättar också om personerna som kunde handskas med henne och som betytt så mycket. Vaktmästaren på skolan som aldrig dömde henne, hennes fotbollstränare som såg hennes styrka som målvakt, samt hennes älskade fostermamma Vivi.
- Det var först när min dotter Matilda föddes jag på allvar tog tag i allt, säger Maria som berättar att trots att hon själv kände igen sig i alla symptom på adhd var det svårt att få en utredning.
Då hade hon också självmedicinerat sig med små doser av amfetamin under många år sedan hon upptäckt att det fick henne att fungera normalt.