Det är beroendeframkallande, det här med släktforskning. Har man väl börjat går det inte att sluta. Och det är inte bara ens egen släkt som är intressant. Det är liksom själva grävandet i sig.
- Sen vi började med träffar varje måndag har mitt eget forskande avstannat. När jag är här hjälper jag dem som inte riktigt vet hur man gör. Och kör vi fast kan jag inte släppa det när jag kommer hem. Då måste jag bara fortsätta att söka, för att komma över hindren.
Välmärkta pärmar
Arvidsjaurs släktforskarförening har cirka 150 medlemmar och har funnits sedan 2002. Varje måndag träffas de mellan 18.00 och 21.00 i ABF:s källarlokal i Arvidsjaur. Väggarna är fullkomligt belamrade med välmärkta pärmar i rött, grönt och blått. Här kan man finna tidningsurklipp och döds- vigsel- och födelseannonser. Runt det ovala bordet sitter Gunnel Vikström, Inez Lindmark, Yvonne Ruth och Ann-Marie Larsson. Det är öppet hus i dag, men det varma vårvädret gör att det mest är redan frälsta som kommit. Förra året var det annorlunda.
- Då var det alldeles fullt här. Det kom människor hela vägen från Luleå, berättar Gunnel Vikström.
Reder ut rötterna
Och Arvidsjaurs släktforskarförening har medlemmar långt ner i södra Sverige, eftersom många har funnit att de har rötter uppe i Norrbotten.
Kristina Åström ägnar en intensiv halvtimme åt att reda ut mina rötter. Hon kan systemet och vet exakt vilka vägar som snabbast ger resultat.
- Så, här har du en början på din släktforskning. Nu är det bara att fortsätta. Kanske har du släkt här uppe i Arvidsjaur som du inte vet om?
Och visst blir jag nyfiken. Tänk om?