Tidskriften startades av boktryckaren Oskar Eklund i samband med att Blåbandsrörelsen, en svensk nykterhetsrörelse, infördes i Sverige 1883. Blå Bandet är en demokratisk folkrörelse, som på kristen grund vill engagera människor för personlig helnykterhet och verka för ett samhälle byggt på solidaritet och jämställdhet, socialt och internationellt engagemang. Blå Bandets vision är ett tryggt samhälle fritt från alkohol och andra droger där alla människor har lika värde.
En representant för tidskriften hade, under en resa runt om i länet, fått i uppgift att kontrollera hur det förhöll sig med dryckenskapen och som sedan kom i tryck för information till organisationens medlemmar och avdelningar.
"I Piteå vill jag lova säljer de sprit så det förslår", påpekas det i tidskriften där referenten samtidigt konstaterar att situationen i Piteå är annorlunda än den i Luleå.
"I såväl Kalix som Töre och Nederluleå är det på det hela taget rätt nyktert ute i bygderna. Mest beroende på att Luleå stad är torrlagd och det således är svårt att komma åt varan", noterar referenten med konstaterandet att den som ville komma åt sprit måste köra och hämta den i Piteå.
"Någon hembränning påstås det knappast förekomma på landsbygden. Några fall visste man om i Kalix och likaså i Luleå, annars syntes de i allmänhet respektera lagen", konstateras referenten efter besöket i Norrbotten.
Det påpekas vidare att kontrollområdet för Piteås del var stort och sträckte sig bortåt 20 mil uppåt landet.
En planerad krog i Boden hade inte kommit till stånd berättas det i referatet, vilket i sin tur medförde att invånarna i Boden tog tåget till Piteå för att få ut sin andel på motböckerna.
Vidare noteras att stora skaror även från Gällivare och Malmberget tog tåget till ”spritstaden” Piteå.
"Där står de i kö och väntar i timtal på att få välsignelsen", rapporterar Blå Bandet, som vidare konstaterar att tågresenärerna gärna lade ut 40–45 kronor på en tur och returbiljett för att komma till Piteå och spritbolaget.
Referatet avrundas med iakttagelsen att det inte var särskilt ovanligt att resenärerna söp sig fulla före hemresan och kunde i sitt druckna tillstånd bli avkastade av tåget innan det nådde fram till Älvsbyn.
"Åt andra trakter som Arvidsjaur och Arjeplog måste de frakta spriten med landsvägsskjuts. I sanning en dyrbar historia, ja, nog är ”Brattska systemet” ett utmärkt system. Det har i alla fall verkat så att folket börjat få sina ögon öppna och kommit till insikt om att det aldrig leder till folknykterhet", avslutar tidskriften Blå Bandet sin rapportering om besöket i Norrbotten.
Brattsystemet, eller motbokssystemet, som Blå Bandet berättar om trädde i kraft i Sverige 1919 och avskaffades 1955. Den drivande kraften var läkaren och liberale politikern Ivan Bratt. Motboken var ett häfte där inköpen skrevs in för att kunna bevaka den köpta tilldelade ransonen och ett försök att minska alkoholkonsumtionen genom reglering av alkoholbruket. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund. Inköpen måste ske i bestämd butik och motboken fick inte lånas ut eftersom den var strängt personlig. Vid ansökan om motbok var den sökande tvungen att uppge hur och var man bodde, om man var gift och hur mycket man tjänade.