Tage Ceder och frun Tora Ceder började tjärbränna redan på 80-talet. Senast de brände var 2009, men under onsdagen flödade tjäran fritt igen.
Tjära har bränts i Norden sedan järnåldern, och under 1800-talet var det en jätteindustri. Sverige var då tillsammans med Finland världsledande vad gällde export av tjära, och kunder återfanns över hela världen. Sedan dess har efterfrågan stadigt minskat. Men än finns många användningsområden för tjära, och familjen Ceder har sin egen produktion.
– Vi tjärbrände första gången 1985, och sedan dess har vi gjort det några gånger. Vi säljer en del, och en del använder vi själv. Vi impregnerar verandor och sådana saker, säger Tage Ceder.
Inspirationen till att tjärbränna själva fann Tage och Tora Ceder efter att ha varit i Storforsen och sett när de brände under mitten på 80-talet.
– Vi hade varit upp till Storforsen och sett när de bränt där, och vi blev så intresserade att vi bestämde oss för att börja själva, säger Tage Ceder.
Självaste Göte Öhman, som såg om tjär- och kolmilabränningen i Storforsen, kom själv ner till kusten för att hjälpa till.
Det gäller att hålla branden inom kontroll så att tjäran ej fattar eld. Istället ska det pyra, och tjäran utvinns genom att den rinner ner i ett rör.
Lars Lundkvist ser till att elden inte flammar upp.
När PT kommer på besök har tjärveden brunnit sedan förmiddagen. Tjäran flödar på fint och flera dunkar hade redan hunnit fyllas under eftermiddagen.
– Vi har nog hunnit få drygt 60 liter, säger Tage Ceder.
Sju kubik ved har man att bränna, och elden kommer att brinna i ungefär två dygn. Efter det skottar man över högen, och då tar familjen Ceder också reda på kolet.
– Men det brukar ta någon månad innan det svalnat tillräckligt. Det blir väldigt varmt, säger Tage Ceder.
Tjäran rinner ner i ett rör för att sedan samlas i dunkar. Under onsdagskvällen hade man redan hunnit samla in drygt 60 liter.
Senaste gången familjen Ceder brände tjära var 2009, och då gjorde man folkfest av det i byn. Då var det Arnemarks intresseförening som funderade på hur man kunde uppbåda lite pengar till verksamheten, och familjen Ceder föreslog tjärbränning som ett alternativ.
– Det blev jättebra, det kom massor av folk. Vi sålde fika och hade spelmän på plats. Då fick vi ihop 300 lite tjära. Det blev en bra förtjänst, och det ledde till att föreningen köpte EFS-lokalen, som nu heter Byan, säger Tage Ceder.
Tjärbränning i Arnemark brukar innebära folkfest, men coronaläget gjorde att partyt ställdes in. Istället blev det en familjär tillställning när tjäran brändes hos familjen Ceder. Här Lars Lundkvist, Johanna Ceder, Maggie Lundkvist, Tora Ceder och Tage Ceder.
När det åter vankades tjärbränning hade familjen hoppats på att kunna gå ut med en inbjudan och bjuda in allmänheten. Coronasituationen ställde till det, och istället beslutade man sig för att hålla det smått.
– Det är många som vill se det här, men nu blev det ju coronatider, förklarar Tage Ceder.
Vänner och familjemedlemmar fanns på plats under onsdagen, och vaket vid tjäran kommer att pågå natten lång.