Jodå, hon är väl medveten om att hon i något motto bär på ett kändisskap. Eller åtminstone att hennes röst gör det.
– Det händer jätteofta att folk i olika sammanhang nickar igenkännande när jag öppnar munnen. "Aha, är det du?", undrar dom, och det är lika kul varje gång att bekräfta kopplingen till P4 Norrbotten.
– Och jag har världens bästa jobb. Det är inte för inte som jag blivit kvar 31 år, säger den kombinerade programledaren, producenten, reportern.
Vi sitter på PTs picknickfilt ute på en maskrosbestyckad gräsmatta i pittoreska Arnemark, utanför Ann-Christine Wallner-Hoppes vitmålade egnahem. De två hundarna Viska och Pingla är inlåsta för att inte äta på den hundrädde PT-reporterns ben.
Huset har gällt som bostad sedan 1995, och delvis även arbetsplats inte minst under rådande pandemitider.
– Tekniken går framåt och det är fullt möjligt att sköta utsändningar hemifrån. Det är praktiskt att varva studiojobb hemifrån med motsvarande jobb i radiohuset i Luleå, säger Ann-Christine Wallner-Hoppe.
Hon är 56 år fyllda och kommer ursprungligen från Lycksele. När hon var åtta år gammal fick pappan jobb på SCA och då landade familjen Wallner i Skuthamn.
Ann-Christine älskade hästar, mer än skolan. Även om betygen aldrig skämdes för sig så resulterade akut skoltrötthet på gymnasiet i ett avhopp till förmån för att träna travhästar på amatörbasis.
– Parallellt följde jobb på Regnbågsteatern i Folkets hus i Piteå, vägg i vägg med närradiostudion. Jag var ofta in dit och testade, och suget för radion tilltog vilket ledde till en ansökan och intag på Radiolinjen vid Kalix Folkhögskola.
Därpå följde en tid vid Radio Göteborg, ett års rundresa med en kompis i USA innan Ann-Christine erbjöds ett programledarjobb vid Radio Norrbotten. I februari 1990 blev hon en röst i lokalradion, och efter 31 år är stämman fortfarande högst intakt.
– Jag älskar livsändningar, att ta ut programmet till någon by, något företag eller förening. Det finns så otroligt många intressanta, färgstarka och engagerade människor som har så mycket att berätta. Möter man dem på deras hemmaplan blir de lättare att prata med och intervjua.
– Studion är väl bra där man sköter allting själv. Men miljön är som en flygplanscockpit med stort mixerbord, fyra-fem skärmar och en skog av mikrofoner. Många gäster blir stressade och det är fullt förståeligt.
Ann-Christines baby sedan länge är radions förmiddagsprogram som hon rattar tillsammans med parhästen Anna Lidé. Duon turas om veckovis att agera programledare eller producent/reporter.
– Givetvis har vi regelbundna möten med resten av redaktionen, bollar idéer och tips. Men sedan sköter vi allt det praktiska med att boka gäster och sätta ihop egna programidéer.
Ann-Christine Wallner-Hoppe är änka sedan 2008 då maken Lars Hoppe avled i lungcancer.
– Det var några väldigt tuffa år under den tidsperioden. 2007 gick pappa bort, året därpå Lars och 2010 förlorade jag min mamma. Livet kan vara tufft men det gäller att kunna bearbeta sorgerna och komma vidare.
Kärleken till hundarna har hjälpt Ann-Christine i den hanteringen.
– Viska och Pingla är mina två familjemedlemmar. De tillhör rasen flatcoted retriver och är egentligen apporterande fågelhundar. Jag tränar och tävlar med dem inom Piteå Brukshundklubb och via hundarna har jag etablerat min allra största vänkrets, säger den kända radiorösten i solskenet ute på picknickfilten.