Avtagsvägen är knappt märkbar och den lilla samlingen hus omges av tät sagoskog. Snötyngda tallar och björkar ger platsen en känsla av julefrid.
Vid entrén flammar vedträn i eldkorgar när Ann-Charlotte Dahlbäck öppnar de senapsgula pardörrarna och bjuder in i stugvärmen.
Här är julen röd och lantlig och huset är fyllt med traditionellt julpynt. Klassiska ljusstakar, små skapelser som barnen gjorde när de var små, samt ett och annat modernt inslag.
– Julen kommer som ett ljus i mörkret. Jag börjar pynta till första advent, som första delen i en trestegsraket. Sedan ökar jag på allt eftersom och sista veckan är allt framme. Jag tycker om att smaska på med färg och att tända ljus. För mig är julen röd, med allt från mattor till dukar och kuddar, säger Ann-Charlotte.
Den röda, lantliga villan med snickarglädje är en riktig släktgård. Hit flyttade Ann-Charlottes farmor och farfar 1947. Senare tog hennes föräldrar över gården och sedan tjugofem år tillbaka har Ann-Charlotte och hennes familj bott här.
På gårdsplanen finns två mindre hus och där bor hennes pappa och två fastrar.
Det stora huset är utbyggt efter behov. Brodelen kom till i början på 90-talet och några år senare byggdes det nuvarande vardagsrummet.
– Vi ville ha mer sällskapsytor eftersom vi tycker om att ha folk hemma och nu ryms vi många. Det allra bästa med julen är att träffas och ha tid för varandra. Med åldern har jag verkligen fått förstånd att uppskatta att alla är samlade, att vi får ha varandra, säger hon.
Numera är barnen utflugna, men visst finns traditioner kvar. Ann-Charlottes man Lasse har skapat årets pepparkakshus, modellen är smal och hög, och i köket finns hembakat tunnbröd till julbordet. Från julavdelningen i receptpärmen kommer också bullar och skorpor med saffransdoft samt pepparkakor med citronsmak.
Andra traditioner är luciatåget på tv och Karl-Bertil Jonssons sympatiska nuna samt barnboken ”Jul i Bullerbyn”.
– En annan sak jag alltid gör är att hugga julgranen själv. Jag och min dotter Maja brukar gå ut i skogen tillsammans och vi småtjafsar alltid. Hon tycker att jag är alldeles för långsam och noga, men jag vill verkligen hitta den optimala granen, säger Ann-Charlotte.
Maja och hennes tvillingsyster studerar i Umeå, men kommer hem till Arnemark för att fira jul.
– Då passar jag på att hänga upp deras julstrumpor, som jag brukar fylla med naturgodis och en bok. Egentligen är de kanske för stora, men jag tycker att det är så mysigt.
Intresset för inredning är något som Ann-Charlotte delar med sin släkt.
– Det är ett återkommande samtalsämne för oss. Barnen tycker också att det är kul, liksom min sons fru Emma. Det är roligt att kunna inspireras av de yngre också, de har nya sätt att tänka på som jag gillar, säger hon.
I stort sett alla möbler i huset är arvegods och bär på historia från sekelskiftet och 1960-talet.
– Mycket kommer från mina föräldrar och andra släktingar. Det stora träskåpet i vardagsrummet hittade vi i en gammal ladugård här ute. Den är så stor att vi fick ta in den innan vi byggde färdigt, annars skulle den aldrig ha gått in. Jag tycker om sådant, när möbler har något att berätta. Sedan kompletterar jag gärna med nya detaljer.
Nya idéer finner hon också via bloggar och tidningar, på butiken Hem ljuva hem och genom att umgås med andra som är intresserade av inredning.
I morgon firar Ann-Charlotte och hennes familj jul hemma. Ett tjugotal personer samlas till Kalle för att dricka glögg. Sedan blir det knytkalas innan julklapparna delas ut.
– Den bästa stunden är när allt står klart på julafton och gästerna snart ska komma. Det är en underbar känsla när jag har hunnit det jag vill och huset känns fint och välkomnande.
På juldagen firar Ann-Charlotte och hennes man julafton en andra gång, med andra delen av släkten och sedan handlar mellandagarna om att umgås med vänner och att slappna av och ha det härligt.
– Julmaten finns kvar i kylen, det är skönt att bara kunna ta något färdigt – men när vi har gäster bjuder vi gärna på palt eller tacos.